2011

Nu har vi hörsammat kungens ord från i höstas, nu har vi vänt blad. 2010 är vikt åt sidan och 2011 ligger vidöppet och oskrivet och stirrar oss i ansiktet. Under natten som var gled vi in i det nya, alla på sina egna vis. Just mitt glidande ägde rum i ett av de där bananhusen nära årstabron. Jag har haft förmånen att nyåra där ett par gånger förut, och de trevliga människorna som bor i lägenheten har en riktigt grym utsikt. Den utsikten är i vanliga fall väldigt fyrverkerivänlig, ur åskadarsynpunkt, men i år bäddade det myckna snöandet in både ljud och ljus och puff och pang i en dämpande vadd.

En kul tradition är att spå hur det nya året kommer att bli för en. Detta medelst tenn. Först värmer man upp en tennklick på spisen.

Och sen ner me'n i kallt vatten. Det låter: Spchlopp!

Formerna kan bli lite hur som helst. Det kan bli långa Wolverine-klor och det kan bli små explosionsliknade figurer. Nåns blev en skrumpen chilipeppar (i mina ögon - alla andra tolkade den som en vacker svan). Och min då. Det rådde delade uppfattningar om vad min tennfigur liknade. En allmän uppfattning utkristalliserade sig till slut, och den var att det föreställde en sprucken kondom och spermie på rymmen därifrån.

Alla bor inne i stan, utom jag som bor i förorten. Detta betyder för min del en stunds nattbussväntande på ett alltid blåsigt och kallt Gullmarsplan. Det är alltid trist och jobbigt att stå där, men just inatt livade en sak upp. Det var en hälsning från sommaren - en krans av maskros.

Den var förvisso ganska skruttig där den låg, men jag tog den som ett fint och mycket bättre omen inför framtiden än den förbannade tennkondomen och dess lilla spermie.