En gång i tiden hyrde vi ett litet hus i Gnesta. Ett ställe att tillbringa sommaren på – komma bort från stan (vi bodde i stan på den tiden). Det var lantligt så det förslog, utedass och sånt. Tomas och Paola hälsade på där en gång, och Paola ritade av mig – stenograferade en serie - så att säga, när jag (snål som jag är) grävde ner innehållet från en skit-tunna i marken.
Vilket nervöst babbel alltså.
6 kommentarer:
Vad fint!
Hellis: Jag håller med. Hon ritar fint.
"Hon"? - jag som trodde det var du som hade ritat...
Marianne: Om jag ritade bleve jag mig själv olik på varenda ruta.
hon som avporträtterade dej och dina bemödanden är iaf en konstnär - det kan man se utan vidare - och hon har nog - vad jag kan förstå - fångat något av din personlighet - ditt sätt att vara i tillvaron - det du gjorde var ju absolut inget dåligt - tvärtom - hedervärt...
Marianne: jag recyklade. :)
Skicka en kommentar