Vilket nervöst babbel alltså.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
lördag, februari 26, 2011
En skit-tunna för länge, länge sedan
En gång i tiden hyrde vi ett litet hus i Gnesta. Ett ställe att tillbringa sommaren på – komma bort från stan (vi bodde i stan på den tiden). Det var lantligt så det förslog, utedass och sånt. Tomas och Paola hälsade på där en gång, och Paola ritade av mig – stenograferade en serie - så att säga, när jag (snål som jag är) grävde ner innehållet från en skit-tunna i marken.
Vilket nervöst babbel alltså.
Vilket nervöst babbel alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vad fint!
Hellis: Jag håller med. Hon ritar fint.
"Hon"? - jag som trodde det var du som hade ritat...
Marianne: Om jag ritade bleve jag mig själv olik på varenda ruta.
hon som avporträtterade dej och dina bemödanden är iaf en konstnär - det kan man se utan vidare - och hon har nog - vad jag kan förstå - fångat något av din personlighet - ditt sätt att vara i tillvaron - det du gjorde var ju absolut inget dåligt - tvärtom - hedervärt...
Marianne: jag recyklade. :)
Skicka en kommentar