torsdag, februari 10, 2011

Tur och retur, cirkusgrejen och trötta kärringar

Snöblandad snålblåst idag. Lunchrastpromenaden gick i den uppvikta kragens tecken, och i de uppdragna axlarnas. Inte mycket utrymme för plåtande. Men när ca tio minuter återstod av rasten, och jag var på väg tillbaks till jobbet, då råkade jag avhöra* en bit av ett mobilsamtal. Jag gick bakom en snubbe (sista bilden) som talade högt och tydligt. Detta får bli mitt lunchrastprojekt idag, tänkte jag och lade hans ord på minnet.

Att plåta folk som pratar i mobil var hur lätt som helst, visade det sig, för var och varannan människa gjorde det. Jag har inget emot att fota okända människor, men att både fota dem och att registrera deras samtal, det kändes alldeles för mycket som ... ja, registrering. Kompromissen här fick bli att jag plåtade deras ryggtavlor, och pixlade ansiktet i det fall det behövdes.

"Jag har egentligen inte tid ... men jag kan ju åka dit tur och retur ..."

"Jamen precis, den där cirkusgrejen. Den där dagen ... har du läst på någonting om det?"

"Nä, men det är ju såna där trötta kärringar som inte har fått kuk på 20 år .."

7 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

det där ordet med tre bokstäver vill jag inte ta i min mun - men jag tror mig förstå vad mobiltelefonisten vill mena - antyda - med det han säger - jag känner mig nästan 'träffad' även om jag väl inte borde ta det som ngt 'personligt' just detta som denne för mig fullständigt okände person yttrar till någon för mig helt okänd och som du av en ren slump råkade avlyssna...

Marianne Johansson sa...

ord med tre bokstäver - vilket ord menar jag? - 'tid' - 'tur' - 'det'? - jag tänker på den nedersta bilden och det du citerat där med två punkter efteråt!

Johnny sa...

Marianne: Jag anade nästan att du inte menade tur och tid. :D

Nina Lindh sa...

Tänker på lagen där man inte får fotografera hur man vill...

fast det gör vi väl ändå! Fotograferar som vi vill, alltså.

Johnny sa...

Nina: Än så länge får man faktiskt fota rätt mycket som man vill. Fast kanske inte länge till.

Eva Henriksson sa...

Kul när man är öppen och ser och lyssnar. Ibland hör och ser man ingenting.
Jag rycker ofta till och blir besviken när någon ropar hej----och det bara är i en telefon och inte till mig.

Johnny sa...

Eva: Haha, jag reagerar tvärtom. Jag tänker: Puh, det var inte till mig. :)
(fasen vad asocial jag är)