Blåst på lunchrasten

Det var de 24:e mars tjugohundraelva och jag hade lunchrast. Våren hade kommit av sig. Snön föll (fast bara kortvarigt) och vinden yrde. Som fan yrde den, det var nästan storm. Bortåt Karlaplan till såg jag att folk klängde omkring i de höga - och i stormen kraftigt krängande - träden. Det var såna där så kallade arborister.

Det ser rätt farligt ut det där, tänkte jag, och därpå mötte jag Binjam, en jag känner som är arborist. Han klängde dock inte just då, utan var den som fick gå runt på marken och hålla koll på avspärrningen. Fast han ville hellre klänga, sa han. Sen plåtade jag ett par flerexponeringar till mitt set på flickr ägnade åt just sådana. Sedan gick jag tillbaks till jobbet. Dubbelt så fort som vanligt, förresten, eftersom jag hade vinden i ryggen.