Fossilet av en nixoglyf

I vintras - ja det är ju fortfarande vinter, förresten - men tidigare i vintras, så trampade någon upp en jättestor nixoglyf på gräsmattan bakom radiohuset i Stockholm. Den föreställde ett nummer - en radiofrekvens. Det stod något i stil med "98.9". Det kan även ha stått något annat.

Jag minns när jag första gången såg den. Det var från ett upplyst trapphus, och det dova, gula skenet därifrån föll ut mot den snötäckta gräsmattan i kvällsmörkret, och över den stora nixoglyfen. Den här, den ska jag plåta, tänkte jag då. Jag trodde faktiskt att jag hade gjort det, men när jag kollade in mitt nixoglyfarkiv nyss så upptäckte jag att nix, det hade jag inte gjort.

Synd, för det kunde ha varit intressant att göra en jämförelse mellan nixoglyfen som levande och nytillverkad, och som nu då, död och fossiliserad. Men, nåja, vi får nöja oss med att beskåda denna stora nixoglyf-fossil enkom, och så länge nu det varar.

När jag tittade in i nixoglyfbloggen nu så märkte jag förresten att jag har varit rätt dålig på att dokumentera nixoglyfer denna andra vinter. Har väl tappat den riktiga geisten, antar jag. Jag antar att this is it, när det kommer till nixoglyfer för min del - trist men sant. Åtminstone är jag rätt nöjd med att ha uppfunnit ordet "nixoglyf" (om jag nu var först med det), och genom idogt användande av ordet försökt pränta in det i det allmänna medvetandet. Nån borde stoppa in det på Wikipedia.