Människor

Jag har ibland funderat över det faktum att varenda bild man tar, på människor, det vill säga, innehåller “medverkande”. Precis som på film alltså. Tar man kort på vänner och bekanta är de ju för det mesta medvetna om att de blir plåtade. Tar man kort på folk man inte känner så är dessa oftast omedvetna.

Men i bägge fallen medverkar de. Snackar vi om det senare fallet – folk på stan alltså – så kan man dela upp dem i tre kategorier: Huvudrollsinnehavare, biroller och statister. Här har vi en bild som innehåller dessa kategorier.

Men i motsats till fallet film och fallet bilder på vänner och bekanta så är de här personerna för det mesta namnlösa. Och det kanske är lika bra, för deras medverkan på bilderna har nästan aldrig något annat syfte än att vara … äsch, jag vet inte.

Men nån gång ibland tycker jag ändå att man kan ägna dem en tanke, för de gör ju faktiskt sitt jobb (som är att bli plåtade) på ett fint sätt, även om de som sagt är omedvetna om saken, och därför kan man, för skojs skull, hitta på namn åt dem. Det har jag gjort här (#3 är förresten huvudrollsinnehavaren).

#1: “Taxi Driver”

#2: “Flöjtaren”

#3: “Förskräckta blicken” (på avstånd släkt med “Dansar med vargar”)

#4: "Kevin McCloud" (ni vet, han i Grand Designs).

Nog om den saken, men jag håller mig fortfarande till ämnet foto. Jag har tagit kvadratiska bilder riktigt länge nu, och jag har varit ganska hård mot mig själv: det som hamnade inom den förinställda, kvadratiska aspekten i kameran är det som blev själva bilden.

Nå, någon gång har jag varit tvungen att rucka på regeln, men bara ytterst, ytterst lite i såna fall, och ärligt talat nästan aldrig. Men nu kände jag för att klippa lite i en av dessa bilder. Som kvadrat var den rätt tråkig, men urklippt så här tycker jag den blev ganska intressant.

Nu kan man ju tänka att det är en taskig tre mot en-situation som pågick där ute på isen, men så var det inte. Killarna sprang hit och dit och typ lekte med varandra, men just i fotoögonblicket råkade de stå sådär.