När det gäller den där supermånen så ljög min kamera. Månen var verkligen mäktig, nästan som i tidningarna (ab, exp, svd, dn), men mäktigheten som jag såg med mina egna ögon blev bara en liten prick i kameran. Alltså ljög den.
Så jag får väl spara den synen i mitt naturliga minne, istället för i datorminnet, antar jag. Men tyvärr är mitt biologiska minne inte bättre än kameran. Det ljuger också, fast åt andra hållet. När jag kommer att återberätta min och äldsta sonens månspaning natten den 19:e mars, 2011, längre fram, då kommer supermånen ha blivit dubbelt så stor.
5 kommentarer:
Supermåne eller inte, bilderna blev nog så suggestiva i alla fal.
fall!
Mira: I alla fail. :)
Alla de där spektukalära bilderna på månad är tagna med enorm zoom, arnars så ser månen skit-liten ut. Förövrigt så får man balla mån-bilder när som helst med zoom, och det behöver inte vara någon "super-måne".
anonym: Lite fusk, således.
Skicka en kommentar