Jag anmodar Stockholms stad att åtgärda klottret. Och jag åkallar gudinnorna Veive och Nemesis och åtgärda klottraren.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
7 kommentarer:
Det där är väl ingenting. Syns ju inte ens uppifrån. På Söder där jag bor, närmare bestämt nära Skinnarviksparken, finns vackra hus och murar som asen fullkomligt har bombat sönder med sina primitiva revirmarkeringar. Om jag hade ertappat dem hade jag gjort mos av dem och skickat resterna till Lena Hallengren och Marie-Louise Ekman att ta hand om (dessa två har tidigare motsatt sig hårdare tag mot klottrare).
Jan E: Jag förstår din ilska. Verkligen.
Patetiskt av Hallengren och Ekman att vurma för klottrarna för att ge sig själva lite underdog-cred. Det är ett minst lika ynkligt sätt att hävda sig på som genom att klottra själv.
Paradigm: Man kan undra vad de skulle tycka om nån klottrade ner deras egna trappuppgångar. Det är lätt att vurma för förstörelse så länge den drabbar underklassen/pöbeln och inte en själv.
Det finns inte mycket som kan få mig så s****s j***a irriterad som klotter!!! Jag begriper inte vad som driver dem??
Hasse
Hasse: Det kanske är kommentarer och utrop såsom våra som driver dem.
Du har nog rätt Johnny. Det känns patetiskt och smått tragiskt.
Hasse
Skicka en kommentar