Förr kunde jag blogga så lätt
Jag började bara skriva, rätt och slätt
Och det gav sig vartefter jag skrev
Det fick liksom bli vad det blev
Det brukade kännas så rätt
Numera blir det oftast bara nån bild
Inte ens någon särskild
Långa texter tycks tillhöra svunna tider
Men vem vet, vad det lider
Kanske bloggen ännu en gång av ord blir filled
8 kommentarer:
Ahhh! Den envetna lilla rimådran har vaknat till liv i dig också! Vad gör våren med oss egentligen?
Mira: Det var från dig inspirationen kom. :)
Allt går i vågor och dina filosofier om bilderna är lika intressanta som långtexterna, så det så.
(Sluta tänka på hur eller vad som ska skrivas. Det är som att sitta med en redaktör gloende över axeln. Allt blir bra.)
Lotten: "så det så": det uttrycket används alldeles för sällan, slog det mig nu.
Jag har RSS-bevakning på dina haikus. Ge mig en anlednng att inte ta bort den!
Sen kan jag berätta att jag inte längre har så mycket nätmöjlig tid som förr, men jag saknar nog allt dina betraktelser.
pf: Hmmm, de hade jag glömt.
Fundera över (eller släpp tankarna på) varför du har en blogg. För vem skriver du i första hand, dig själv eller för dom som läser?
Betty: Jag tror mest jag skriver av gammal vana numera; det är nåt jag gör bara. Som det heter på engelska: It has become a part of me. :)
Skicka en kommentar