Det hela spricker på att jag har den kamera jag har (och gillar), och att jag inte är särskilt social och intim av mig, utan som sagt ligger mer åt det smygiga. Så bilderna blir som de blir, och oftast lyckas jag förbli osedd och anonym. Men ibland spricker det - de som plåtas ser att de plåtas - och då kan tre varianter av miner fångas på bild.
1: Sur (då och då). Nollställd (så gott som alltid). 3: Glad (typ aldrig) - förrän nu. Den här cyklistens glada nuna mötte mig, efteråt i datorn.
Samma var det med följande bild - att jag såg smajlet först efteråt, utan möjlighet att återgälda det.
Två glada leenden under samma fototillfälle, min lunchrast, det var första gången. Kan det ha berott på vädret tro?
3 kommentarer:
Härliga bilder igen. Du skulle kunna ge ut en bok med människor ., jag skulle lätt köpa den.
Men ..., när jag tittade bland dina Flickr-bilder .., föll jag pladask för en helt annan bild.
Vilka färger!!!
Vilken bild!
Jag tror att rubriken var "Roder".
De kanske kisar mot solen. Bara skojar :) Klart de såg dig och smajlade.
Ibland vill man ha en liten kamera inbyggd i ögat så man kan ta de där ögonblicksbilderna och vara anonym. Fast du lyckas ju fint med det där!
Elisabet: Ja den ja. Det ser alltid så härligt ut, det där halvt solbelysta halvt undervattniga.
Jessica: Jag har tänkt att snart kan man nog få in hyfsade kameror i glasögonen - då blir det smygfota av. :)
Skicka en kommentar