Trappan från drömmen

En av mina  favoritlåtar är Mary J. Blige-versionen av U2-låten "One". I den är hon så tuff och kraftfull att man nästan typ vill vara henne. Videon är också bra, den dubblar på intrycket. Så det händer ibland att jag tittar på den.

Så blev det i morse. Jag hade inget för mig. Dottern på väg mot England medelst flygplan. Grabbarna i söndagsmorgonsömn. Jag som vanligt tröttigt tidigt uppe. Hade som sagt inget för mig - vilket brukar betyda att jag knäpper på datorn. Och den låten blev det.



Jag har haft en återkommande mardröm. Återkommande i det här fallet betyder att jag har drömt samma dröm - hamnat på samma ställe i drömmen - några gånger genom åren. Stället i fråga är utsikten från en balkong på en stor, mörk och tom biograf, och innan dess biografens lobby, samt trappan som leder upp till balkongen.

Jag är helt ensam där, och är tömd på energi på det sätt man kan vara i drömmar när man är jagad. Och denna biograf, som jag befinner mig ensam i, är av någon anledning en fasans plats för mig. Döm då om min förvåning när jag plötsligt i ovan nämnda video ser trappan från mina mardrömmar flimra förbi. Det är bilden här ovan.