Lite 70-talet sådär - och framåt

I en diskussion på Google+ berättade Mia* att Elo hade gjort en version av 'I bergakungens sal'. Detta visste jag inte, men det fick mig att fundera över musiken på sjuttiotalet. Sjuttiotalet inföll (eller vad det heter) medan mina levnadsår löpte mellan sex och sexton. Antagligen en ganska påverkbar tid.

Har man inte varit med om ett visst årtionde är det nog lätt att missuppfatta tiden och tro att alla liksom var en del av vad som senare skulle symbolisera detta årtionde. Till exempel så gick alla omkring med stel hållning och hade vita linnekostymer på sig under 'Det glada 20-talet', och när de inte gjorde det deltog de hurtigt och dog heroiskt i 'Det stora kriget'. Det här kanske stämde in på vissa, men absolut inte alla. En random bondlurk från djupaste mellansverige kanske inte ens hade hört talas om varken det ena eller det andra.

Samma var det med mig. Fastän jag verkligen simmade mitt i 70-talsflödet gick mig det mesta förbi (jag var förresten också simmare under de flesta av de åren). All denna proggen och hela vänsterrörelsen och Olof Palme och allt det där, vad var det? Huvudsaken var ju att mina byxor var utsvängda på rätt sätt och att de kom från 'Puss & Kram' (eller möjligen 'Gul&Blå') och att mina träskor var snabbglidande nedslitna på rätt fason.

Musiken då? Tja, Nationalteatern (som min yngsta son förresten såg på Peace&Love-festivalen) var ju bra emedan deras låt 'Jack the Ripper' handlade om en seriemördare, vilket ju var coolt tyckte jag. Ifall sedan denna låt egentligen kanske handlade om något helt annat, ja det gick i alla fall mig förbi. Fast annars var det inte mycket svensk musik, som jag minns det. Jo förresten: Ted Gärdestad, han både var och är fortfarande bra. Skivan 'Upptåg' var rätt sönderspelad på min lilla grammofon.

Nu kan man ju tycka att det är en jävla skillnad mellan 6 och 16 år. Det är det förvisso, men som jag minns saken skolades man illa kvickt in i popmusiken så fort man började skolan. När jag var tio hade jag rätt hyfsad koll på the Sweets tidigare karriär, och hade börjat lyssna på Queen (medan jag satt inlåst i mitt rum och varvade läsning av 'Sagan om ringen' med Erich von Däniken.

Fan, jag skulle inte skriva så här långt. Har egentligen inte tid. Dagen tar ju slut. Skulle egentligen bara lägga in några youtube-videos med musik jag gillade på 70 talet. Nå, här kommer en del (bara en del, eftersom jag säkert har glömt en massa):


The Sweet


Queen


Manfred Mann's Earth Band


Supertramp


Kate Bush


10cc

Vad har jag missat? Säkert en hel del. 1977 (eller 78) gillade jag soundtracket till Saturday Night Fever som fan, och även Magnus Ugglas 'Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt'. Pink Floyds 'Wish You Were Here' fanns även den med som en grej jag gillade ordentligt. Som sagt, det fanns säkert massor med mer som jag lyssnade på, men inte kommer ihåg nu. Oj! Nu kom jag pinsamt nog att tänka på Bowie, som jag lyssnade mycket på).

Brittisk folkrock var stort på 70-talet. Band som Steeleye Span, Fairport Convention och Pentangle. Men deras existens hade jag inte den blekaste aning om, utan har upptäckt (och börjat grymt uppskatta) på senare år, medelst Spotify.

Nå, 70-talet gled över i 80-tal, och fast jag fortfarande gillade (och gillar) Queen och Kate Bush hade min musiksmak börjat spreta ordentligt. Typ Ska-musik gillade jag, Specials och Selecter och Madness, det gjorde alla jag kände, men vi alla hade förstås våra personliga ivägspretningar. Jag gillade exempelvis B-52's och Steely Dan.


the B-52's


Steely Dan

Ja, hela 80-talet gick. Och 90-talet. Och 10-talet. Fan, plötsligt känner jag mig gammal (att den här texten hittills har tagit mig en stelbent, stelryggad och stillasittande trekvart att skriva hjälper förstås också till). Måste sluta skriva nu. Gammal man behöver sitta på balkongen och dricka en kaffe. Men innan jag går - vad lyssnar jag på i dagsläget? Tja, en blick ner i mobilens låtlista berättar att PJ Harveys senaste rullar ganska så frekvent. Så här kan det låta.


PJ Harvey

Det är lätt sagt att all musik var bättre förr, men ovanliggande video låter ju höra att så nödvändigtvis inte är fallet, vilket är hoppingivande.