Den sista färden till snöberget - igen

För ett par tre veckor sedan tog jag en sista sväng ner till snöberget, men nu, inkonsekvent av mig som jag är, gick jag dit igen. Det var inte planerat, men jag hade legat baklänges i tandläkarstolen i en och en halv timme och behövde sträcka på benen. Så jag hamnade där.

Det är ett träsk nu, mer eller mindre. Innan snöberget hamnade där var det väl en slags gräsig plätt invid skogens rand bara, men berget plattade till och så småningom dränkte hela stället. Först i snö och sen i vatten. Och innan smältvattnet hade hunnit sjunka undan satte några dagars höstregn stopp för sjunkandet och bättrade på förträskningen.

Jag hade kameran med mig. Jag frågade mig själv om jag skulle filma. Jag tänkte att en sån film rätt mycket borde likna den förra, och det är ju inte så kul. Men jag filmade ändå. Det är en kort film, och alldeles i slutet stöter vi på en gammal bekanting från sommarsolståndet.



Senast jag lade upp en film så gnällde youtube. De gnällde över att musiken jag valde kanske ägdes av någon. Så den här gången tog jag reda på att musiken verkligen är public domain. Det du hör i filmen är en Alessandro Moreschi, sjungandes ett stycke som heter "Preghiera" av någon som hette Francesco Paolo Tosti. Musiken spelades in 1902. Av rösten att döma skulle man kunna tro att Alessandro Moreschi var en kvinna. Men nix, Alessandro Moreschiv var kastrat.

 Jag ska förresten lägga in de olika snöbergsfilmerna i marginalen på bloggen.