Gamla olifanter

När jag som rätt ung läste Sagan om ringen-böckerna för första gången var "Olifanten" min favorit. Det var en slags större elefantsort, som av hoberna kallades "Olifant", men som egentligen hette "Mûmakil". Jag är förvisso inget jättefan av elefanter över huvud taget, men jag har heller inget emot dem.

Däremot är jag ett fan av gamla bilder på  hur man tänkte sig sådana utan att ha sett dem på riktigt, och det var en sådan jag såg framför mig när jag läste böckerna om ringen. Min bild var nog färgad av Nasses (Nalle Puh)  rysansvärda beskrivning av Heffaklumpen också.

Ett bestiarium är ett slags medeltida bok där olika - påhittade, verkliga och förmodade - djur beskrivs i text och bild. På den tiden hade man inte tillgång till tv och internet, så man fick titta på bilder i böcker istället. Bilderna i böckerna byggde nog till en början på hur verkliga djur såg ut, men precis som det funkar med viskleken förvanskades de mer och mer för varje ny (handkopierad, för det mesta) upplaga. Till slut blev djuren - de som inte hade varit rena fabler från början - till nåt som såg ut som rena fabeldjur.

På wikipedia hittade jag en länk till olika bestiarie-bilder. Det finns bättre samlingar här och där på nätet, men det var från wikipedia jag plockade elefantbilderna, som jag här nedan visar upp.

Visst är de fina. En olifant är ju såklart även ett stridshorn, ett sånt man blåser i när man går i strid. Lustigt att en liten del av ett djur heter nästan samma som hela djuret (Elefant = Djuret, Olifant = Dess (bortplockade och tillsnyggade) bete. Det är lite som om man exempelvis tog ett ben från en människa och gjorde om det till exempelvis en hockeyklubba och sedan kallade klubban för en "Manniska".