Jag scannade vykortet. Det finns ett par rörande detaljer på det. Först detta att hon skrev Herr Erik Söderberg i addressen. Det här skrevs inte nyligen, men å andra sidan inte på 30-talet heller. Sen detta att hon tycker att det är värt att offra plats på kortet genom att berätta att de fick kaffe efter den goda maten på flyget. Det verkar liksom så oviktigt. Jag sitter förresten själv med en kaffe medan jag skriver detta. Kändes det som viktigt för dig att få veta?
Bilderna går att förstora om man trycker på dem. En tredje kul grej är: "Där det är korsat bor vi". För det första är det ganska gulligt - ja faktiskt lite barnaktigt - att rita dit ett litet kryss på kortet, och för det andra att hon använder ordet korsat istället för kryssat. Jag skulle garanterat ha sagt kryssat.
När kan det här ha varit? Jag hittar inga datum, och folks klädsel på bilden ger heller inga ledtrådar, åtminstone inte för mig.
6 kommentarer:
Det är gulligt alltihop. Jag gillar också att flyga flygplan. Kan det ha varit så att din farfar inte ville resa utomlands för att han oroade sig för att han skulle tycka att maten var äcklig? Eller att din farmor tyckte att det var ljuvligt att få allt serverat, slippa laga mat?
maja: Jag tror du slår huvudet på spiken. Min farfar var nog rätt skeptiskt till all mat som inte kändes svensk, samt att min farmor nog gärna slapp vara servitris för ett tag. Farfar kan nog ha varit skeptiskt till flygande också, jag vet inte, men det känns som att någon i alla fall har lämnat rädd-att-flyga-gener i arv till mig.
(Rädd att flyga som i rädd att störta, alltså. Inte Rädd att flyga som i Erica Jong).
Nu ska jag iväg och åka kajak på magelungens (notera förresten likheten till namnet magaluf) spegelblanka vatten. Störtningsrisken är förmodligen obefintlig.
Posnummerreformen infördes 1968 i Sverige så vykortet är postat efter detta. Motivet är sent 1960-tal vill jag mena och kortet är alltså skickat i slutet på 1960-talet eller något år in på 1970-talet.
Larsson: Jag gissade själv nånting ditåt. Tack för den kunniga bekräftelsen.
Sånt här fascinerar mig. På loppis brukar jag fastna framför kartonger med gamla vykort ...
Elisabet: Problemet för mig är att jag aldrig (jo, i ettan och halva tvåan) fick lära mig skrivstil, så jag har problem att läsa gamla vykort.
Skicka en kommentar