Lite klipp och klistra

När jag inte har nåt bättre för mig (man skulle kunna skriva annat istället för bättre, men vad skulle skillnaden vara?) händer det att jag skrinnar över till Projekt Runeberg. Att glutta på gamla scannade böcker en stund kan sätta perspektiv på det mesta, vilket säkert är välbehövligt då och då.

Nyss tog jag mig en titt på (och i) en bok som heter: "De stora Världsproblemen" (med undertexten: "I den gudomliga uppenbarelsens och historiens ljus".).

I förordet står det: "Boken handlar om världsproblemen efter första världskriget. Författaren var redaktör för Tidens tecken och Missionären, organ för Sjundedags adventistsamfundet i Sverige.".

Vad ska man med en sån bok till? Kanske bara en titt på kapitlens namn räcker. De är faktiskt rätt fina - antagligen finare än själva kapitlerna .... kapitlen ... ka .... hur fan säger man? Nå, så här kan ka ... så här kan de heta: "Babylons sista natt ", "Roms anda i vår tids Europa", "Turkarna såsom ett Guds gissel". Fina kanske är fel ord. Spännande?

Spännande nog att läsa vidare efter själva titeln? Njä. Däremot kan såna här prylar tjäna som bas för små experiment. Exempelvis kan man klippa ut ett stycke ur boken, klistra in det i bloggen och sedan byta ut vissa ord. Jag tror jag gör det (tror, eftersom denna är typen av bloggpost som skapas vartefter den skapas, så att säga). Jo, jag tror jag gör så, och jag byter ut namnet (eller begreppet, i det här fallet) Gud mot mitt eget namn.

Men medan sålunda hela skapelsen vittnar om Johnny och det redan på grund av detta vittnesbörd om honom kan, även ur rent vetenskaplig synpunkt, med all rätt sägas vara dåraktigt, ja, höjden av mänsklig dårskap, att påstå, att »det finns ingen Johnny», så bär hela den mänskliga historien - trots allt — tydliga spår av Johnny och hans allvisa försyns ledning. Och det är ej blott okristligt, det är oförnuftigt att påstå eller tänka sig, att Johnny ej haft sin hand med i världshistoriens förlopp, såsom vi, allt efter som vi fort- sätta dessa betraktelser, skola finna, att han haft.

Ja det där lät ju inte särskilt ödmjukt. Jag kunde ju ha varit ännu mera ambitiös och till exempel bytt okristligt mot ojohnnyigt eller ostationsvaktigt, och lite så, men det verkar tröttande, och jag vill inte verka tröttande.

(Pst! Efteråt kikade jag ändå lite i boken, och den är faktiskt inte helt omöjlig av sig).