onsdag, oktober 12, 2011

Det höstas för Solrosrotens helgedom

Gode Gud, hjälp mig att göra kortare filmer. En och en halv minut kan få räcka. Hjälp mig Gud, att hitta karaktärsfastheten inom mig, att klippa hårdare i mina filmer. Amen.



Gud fader hörsammade inte min bön denna gång. Det har förresten alltid varit dåligt med hörsammandet när det har rört sig om längden på mina videor. Att be till andarna som bor vid Solrosrotens helgedom är det ingen mening med, för de vill bli filmade. Tråkigt nog, för deras del, är de praktiskt taget osynliga. Jag skulle behöva ställa kameran på ett stativ och filma dem en hel natt för att de skulle synas.

Vilka är då dessa andar som fylkas och flockas kring Solrosrotens helgedom? Tja, det är lite svårt att säga. Man får gå på tjänn, liksom. Jag för min egen del tror att dessa väsen är släkt med de gamla grekiska najaderna, för trots att det ser torrt ut vid Solrosrotens helgedom är platsen i grunden ett sankt och kärrigt ställe, åtminstone vissa delar av året.

Men dessa andar hör till en nordligare variant. De har päls. De är små och har päls och jag tror (men jag vet inte säkert) att de är ganska mysiga och trevliga till sin natur. De är som små, halvt osynliga bonobor, kan man nog säga.

2 kommentarer:

Mira sa...

Tokfrans! :-)

Förresten undrade jag hur lång tid det skulle ta innan du höll upp isbiten mot objektivet...

Svar: 11 sekunder!

stationsvakt@gmail.com sa...

Mira: Det var ju sakta. Slowest icer in the west.