Det är liksom lätt gjort att man tror att man tycker något visst, har en fast åsikt om något. Men rätt ofta, i alla fall har jag märkt att det är så för mig, har saken man har tyckt något om ändrats - eller så har man själv ändrat sättet man har att tänka på. Exempel på det första är väl att många gamlingar går och röstar på samma parti gång efter gång, trots att om de läste partiprogrammet skulle se att partiet inte alls står för samma saker som förr. Centerpartiet och kärnkraften är kanske ett exempel här.
Och ett exempel på det andra, det att man kan ändra sitt sätt att se på saker, det står jag för själv. Kom att tänka på saken bara. I massor av år - från mitten på 80-talet, fram tills .... tja, nära inpå - skulle jag, om någon hade frågat mig om vilken favoritmusikvideo jag hade, svarat: Peter Gabriels "Sledegehammer". Det var nog nämligen så att när jag såg den videon för första gången så tänkte jag antagligen: "Fan vilken häftig. Den klart bästa jag har sett!".
Men nu då, när jag lutade mig tillbaks och verkligen tänkte efter, kom jag fram till att: "Nä, jag tycker ju faktiskt inte det längre." Jag tror att det rör sig om ett klassiskt fall av att fastna i bilden av sig själv. Jag tror att jag är en sån som favoriserar knasiga animationer och sånt. Och ja, jag gillar också såna videor (Björks videor är bra exempel), men jag tycker inte längre att såna med nödvändighet är "bäst".
Så jag lutade mig som sagt tillbaks och tänkte efter, och kom fram till fyra videor som jag verkligen gillar. Var någonstans i min självbild de passar in vet jag inte. Låtarna är förvisso jävligt bra, annars skulle jag varken lyssna eller titta på dem över huvud taget, men varför jag också gillar videorna så mycket, det återstår att fundera över.
Fast helt klart, det blir man tvungen att ta med i beräkningen, så smittar låtens kvalitet av sig på videon. Är låten skitbra höjer den också videon några snäpp. Men det blir svårt att göra en analys här, för videorna och låtarna skiljer sig väldigt mycket från varandra. Kanske är det som så att ju äldre man blir desto öppnare blir man? Utvecklar liksom fler "in-kanaler".
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
Jag har alltid haft svårt för videor och liveuppträdanden med artister jag gillar. Oftast lever inte videon eller liveshowen upp till vad jag målat upp i mitt huvud. Så youtube är en sida jag inte kollar igenom särskilt ofta, och jag lyssnar hellre här hemma än går och ser en artist/grupp. Men man kan ju ändra sin åstikt :-)
Sid: Jag håller med lite grand, fast nu för tiden är det väl ändå oftast så att man ser videon och hör låten samtidigt, för första gången. Ofta, i alla fall. Fast live, det kan vara lite svajigt och dra ner intrycket. Dock, det finns liveversioner som med hästlängder överträffar skivversionen. Den här tycker jag är ett exempel på det.
Klart att åsikter om en video kan ändras över åren. Bäst är om videon tillför något, ger en extra dimension till låten. Det är inte alltid de officiella videorna som är bäst, ibland kan en amatörvideo från en konsert rocka fett.
Här en video som ser ut som om den kommer från anno 1900 :)
Flower Travellin' Band
crex: Ja, ofta är det hembyggda bättre än originalet. Tyvärr brukar youtube - påjagade av "ägarna" till låten - plocka bort sånt, och ibland radera användarens hela konto.
Skicka en kommentar