Någon på jobbet har ägnat flera dagar åt att krossa CD-skivor till skärvor, har jag sett. Dessa skärvor limmar han fast på ramen - och till och med på kedjeskyddet - på sin cykel.
Jag passade på att plåta underverket, för fast idén är god misstänker jag att han aldrig kommer att använda cykeln mer. Det är nåt i stil med eftertankens kranka blekhet som kommer in i bilden, tror jag, och som jag känner igen från mina egna små "projekt".
"Projekt" inom citationstecken, för egentligen handlar det i mitt fall oftast om infall - små explosioner av kreativitetslusta som inte brukar har någon bak eller eftertanke, och som därför lätt tar i vatten och sjunker till botten halvvägs in i utförandet.
Jag brukar förresten inte ta mig an såna tidskrävigheter såsom cykeln här ovan, utan högst kan det bli saker som tröjtryck och filmer på youtube - saker som går snabbt. Jag märker att jag nedvärderar mig lite här .... nåja, det kanske visar på ödmjukhet. Eller nåt.
4 kommentarer:
Det här var kul! Nu vet jag vad jag ska blogga om idag -- tack för tipset!
Miss: Vad bra! :)
Själv känner jag att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst idag, men det skulle antagligen mest bli gnäll, så jag håller igen lite.
Det känns som att man skulle kunna skära sig - men det ser väldigt fint ut.
(Hittade hit från Miss Gillette, förstås!)
northofsweden : Det är väldigt fint, men som du säger - kanske inte praktiskt.
Skicka en kommentar