måndag, november 07, 2011

Isens gåta

Just nu håller jag på med den tråkigaste bok jag har läst på år och dag. Den heter Isens gåta och är skriven av Raymond Khoury. Den är så tråkig att jag bara kan konsumera den några minuter i taget, och därför tar den evigheter att bli klar med. Varför jag då inte dumpar den är egentligen en gåta - kanske handlar det om att jag inte vill vara en sån som inte slutför saker. Beskrivningen av den på Nordstedts hemsida känns som ett skämt: "Isens gåta är en provocerande, sylvass thriller i skärningspunkten mellan vetenskap, religion, historia och politik." Ja, det förekommer ytligt babbel om religion, vetenskap och historia i den, men den är varken provocerande eller sylvass. Den ger mig förresten lite grand samma känsla som jag fick när jag efter åratal av övertalning läste Da Vinci-koden.

14 kommentarer:

Monet sa...

Utan att ha en aning om vad din tråkiga bok om is handlar om kanske den kan ge några svar kring ditt snöberg? För det lär väl återuppstå i år igen och vara över sommaren?

Johnny sa...

Monet: Det är ett av de konstiga sakerna med boken, att en liten del av boken utspelar sig där det finns is och snö, men det är i början och verkar inte ha nåt med den vidare handlingen att göra.
För övrigt tror jag nog inte att det blir ett sådant stort snöberg i år. Inte kan det väl bli ännu en till sån snövinter??

Miss Gillette sa...

johnny: Nej! Sluta genast läsa boken! Livet är för kort att slösa bort på sånt som inte ger en nåt.

Jag hade väldigt länge samma fixa idé om att jag var tvungen att läsa ut alla böcker jag började på, men det blev ju bara ett ok av skuld och tristess. Att sålla bort sånt som stjäl tid i onödan betyder inte alls att man är en sån som inte kan genomföra projekt. Det är inte samma sak. Projekt som är meningsfulla och/eller roliga och/eller viktiga är en annan sak, men att läsa en bok är inget projekt såvida boken inte ingår i nånting större, är en byggsten i just ett projekt.

Befria dig själv, karl!

Johnny sa...

Miss: Jag det känns nästan som att du puttar mig över sluta läsa-gränsen nu. Den är verkligen sopig.

Miss Gillette sa...

johnny: Heja dig i så fall! Och heja mig! :-) Kom igen nu, du är för klok för att hänga upp dig på såna där konstruerade måsten.

Här ska du får höra: när jag var valp var det nån liten kamrat som lärde mig att det betydde otur att gå på A-brunnar, så efter det ville jag för allt i världen inte gå på en A-brunn, hade en massa märkliga krigsdanser för mig när jag var ute och gick för att gå runt dem, inte på. Så höll jag fortfarande på när jag träffade Maken. När han kom på det tittade han på mig och sa: Och vad tror du händer om du skulle trampa på en, då? och jag: ... eh ... ingenting ... Och sen dess har jag inte brytt mig.

Vilka exter man har för sig.

Johnny sa...

Miss: Fast vem vet, alla de där små förargligheterna i livet som man alltid tillskriver oturen - kanske i själva verket beror på A-brunnsgående. :)

Miss Gillette sa...

johnny: Förargligheter i livet? Nu förstår jag inte? Är det nåt man borde ha,menar du? ;-)

Johnny sa...

Miss: Mitt liv är fullt av dem: Tramp i hundbajs, in i lyktstolpegående samt att råka ta tag i nåns arm istället för i stängerna på pendeln och tunnelbanan. :)

Miss Gillette sa...

johnny: Sånt händer aaaldrig mig. Det måste bero på att jag trampar fritt och obesvärat på A-brunnar, eller vad tror du? ;-) Duvet: i linje med att jag slutat bryta benen i mina försök att _inte_ trampa på dem ...

Johnny sa...

Miss: Man kanske bör köra med varannan-pricipen. Trampa på varannan a-brunn.

Anonym sa...

Hmmm....Da Vinci koden var väl en rätt hyfsat underhållande bok?

Hasse

Johnny sa...

Hasse: jag tyckte den var skit. Men så blir det ofta med sånt som folk har höjt till skyarna. Man får förväntningar.

Anonym sa...

Ja, det var ju näppeligen ett litterärt mästerverk men som sagt, skapligt underhållande. Men jag förstår vad du menar med höga förväntningar

Hasse

Johnny sa...

Hasse: Ja, underhållning är inte att spotta på, tycker jag. Det finns brukslitteratur och det finns annan. Lite så är det med bloggar också. Vissa tar man för givna och gluttar snabbt i varenda dag, och vissa är som små diamanter som bara gläntar på luckan då och då.