Jag begär inte att du ska titta igenom hela sex minuters Blair Witch Project-skakigt kamera-arbete. Det är kul om du gör det, men jag förstår om du hoppar över. Så här kommer en resumé: Ja, julmaten skakades ner i benen och jag kände mig mindre däst och desto mera spänstig. Ja, träd hade fallit både här och där, vilket såg lite spännande ut. Och så här dränkt var Solrosrotens helgedom.
5 kommentarer:
Här hoppas inte över någonting, här tittas det! Du VET att jag gillar dina utflykter :-)
Nu väntar jag med spänning på om det blir nåt snöberg i år, eller inte...
BB: Tack :) Inte ens tillräckligt med snö att göra en snöboll i dag.
Ja, eftersom jag också tycker så mycket om dina filmer, ska jag avsätta sex minuter till att titta, men jag har inte gjort det ännu ,-)
Själv följer jag badbollens öde och äventyr i lilla bäcken, bara en bit härifrån.
I en månads tid har en orangefärgad badboll legat och snurrat runt,runt i bäcken. När det hade stormat, flög den iväg (eller flöt iväg) på andra sidan vägen, i samma bäck förstås.
Alltid när jag är ute med harry, kollar jag hur badbollen har det.
Det är väl förstås nåt sjukligt och snart kommer väl vitklädda män och hämtar mig ,-)
Såja, nu har jag tittat och häpnat över hur det har stormat hos er! Den där solrosroten har jag missat, får nog kolla den också ,-)
Elisabet: solrosrötter - badbollar - det är alltid kul att se hur saker utvecklar sig över tid. :) Det blir som små projekt liksom. :)
Skicka en kommentar