Käkade lussebullar och drack glögg i brorsans skogsstuga igår eftermiddags. På väg hemåt mörknade det snabbt. Jag gick längs en skogsväg, och jag filmade lite för att hålla mig själv sällskap.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Vilket härligt ljus där på slutet!!
Elisabet: Och välkommet, för det hade mörknat betänkligt innan jag hann fram dit.
Lite kusligt! Fick en känsla av "Blair witch project"...hade nästan väntat mig att se dig rikta kameran mot ditt eget skräckslagna ansikte! ;-)
Mms: Ingen ide att skrämma upp sig själv med såna trix i onödan när man går i skogen åt kvällningen till.
Usch, vad läskigt. Där hade jag verkligen inte velat gå ensam vid den tidpunkten och i snabbt fallande mörker.
Det räcker med att se några Beckfilmer som jag gjort under sängliggarperioden för att bli mörkrädd för mindre. Tack och lov har vi här i Frankrike upplysta vackra gator med orange sken överallt. Som kastar magiska skuggor dessutom i de smala gränderna.
Monet: Ja usch ja. Mer ljus, det säger jag med.
Skicka en kommentar