söndag, januari 22, 2012

Dagen som gick

Det är natt. Lördagen har glidit över i Söndag. Det knastrar mot fönsterblecket. Persiennen är stängd, så jag ser det inte, men jag vet att det snöar. Är det snön som knastrar? Temperaturförändringar i plåten? Ingen aning.

Jag satt ute i brorsans stuga när jag hörde att Juholt hade avgått. Det gick att ta sig ut till stugan över isen nu. Medan isklumpen som så småningom skulle bli kaffevatten stod och tinade på en glödande gasolmojäng satt jag och läste nyheter på mobilen. Juholt avgår. Stackas Juholt, tänkte jag, och kom sen att tänka på Ulf Lundell-låten "Stackars Jack".

Skridskospår på isen

Stackars Juholt
vad ska du göra med drömmen som sprack
Nu när röken och dimman har lagt sej
och dagen gryr
och ditt äventyr
aldrig nånsin vill komma igång
Din skiva tycks ha fått sej ett hack
Du går på som om ingenting hänt på alla dessa år
Ja, jag vet hur du mår
idag, men tiden går
Och också du måste skynda ikapp oss andra
För jag tror vi ska komma att behöva varandra
om vi nånsin ska komma nån vart
Stackars Juholt

Det mörknar fortfarande snabbt. Än är det långt till vår. Över isen igen, bort från skogen och mot civilisationen. I blixtskenet från kameran fick isen en annan färg.

Brorsan på isen

Sen in i Farsta centrum. Jag vet inte vad det beror på, men jag tycks ha skaffat mig nån slags karaktär; jag gick inte in på McDonalds. Jag nöjde mig med att passera bara, men passade på att ta ett kort. Färgen i bilden - skenet i bilden - gav vibbar av utomlands på nåt vis, fick jag för mig.

Människor på McDonalds

En sväng in i en skiv/videoaffär. Botaniserade lite. Fick syn på gamla Tim Burton-rullen "Sleepy Hollow". Det blev att jag såg den när jag kom hem. En bra film, tycker jag. Efteråt såg jag "Precious". Även den var helt okej.

Nu tilltar knastret mot fönsterblecket. Det snöar lite mer. Eller så gör det inte det - det kanske blåser mer bara. Jag går ut på balkongen, klädd i kaftan men barfota. Det både snöar och blåser. Rätt rejält. Hå hå jaja.

Snöfall

ab, ab, ab, svd, svd, svd, dn, dn, dn

9 kommentarer:

Lisas syster sa...

Jag såg också Precious på TV igår. Har tänkt se den länge. Den var inte som jag hade tänkt mig. Jag visste vad den handlade om, men jag hade tänkt mig MER, av allt, liksom.

Hur som.

Övre halvan av den första bilden i ditt inlägg är farligt vacker. Tycker jag.

Johnny Söderberg sa...

Tack, vad snäll du är.

Förresten talade jag med en idag som hade läst boken Precious, och den var verkligen MER än filmen, sade hon. Till och med plågsamt mer.

Lisas syster sa...

Ja, det var väl den där plågsamma delen som jag förväntade mig - och därför inte har tagit mig samman och sett filmen tidigare.

Johnny Söderberg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Johnny Söderberg sa...

Du kanske är lite som jag - ser helst filmer med lyckligt slut. :)

crex sa...

Gillar första och särskilt sista bilden. Den sista typen av bild blir inte så ofta tagen för att man inte vill sabba kameran med snöblöta ...

Precious hör till kategorien filmer man tycker är bra/välgjorda, men som man inte gärna ser om. Ett par andra i samma kategori är Boy A och The Horseman.

Johnny Söderberg sa...

Boy A och The Horseman har jag inte sett, men jag fattar vad du menar.

Lisas syster (Lotta) sa...

Måste fundera på det. Klart att ett lyckligt slut ofta gör mig mer, tja, gladare. Däremot griper ett sorgligt/olyckligt/oväntat mig ju mer, och kanske gör det att jag tycker att filmen är bättre (för att den fäster sig i minnet bättre). Jag tycker nog allra mest om filmer som berättar en historia utan något riktigt slut, som om jag blir nedsläppt i någons liv i början av filmen, och sedan utplockad ur samma liv i slutet av filmen. Om den förklaringen ens låter sinnesnärvarande...

Johnny Söderberg sa...

Det gör den. Och jag håller nog faktiskt med.