Läser en artikel på Resume.se: "Expediter har slutat säga "hej". Färre än varannan kund bemöts med en hälsning.". Jag försöker tänka efter, möjligen rannsaka mig själv. Jag sitter i en reception och är tvungen att bemöta en hel bunt människor varenda dag. Säger jag "Hej"?
Så här gör jag. Jag säger ingenting. Jag glor slött och dumt mot besökaren, slött, dumt och samtidigt lite uppfordrande. Yttrar denne ingenting de nästföljande tre sekunderna snörper jag med munnen och kläcker ur mig ett surt: "Nå?!".
Nä, jag skojar bara, fast istället för "Hej", nu när jag tänker på saken, så säger jag nog: "Hallå". Det funkar hyfsat det med.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Det beror kanske på att kunderna numera ofta pratar i sina mobiler eller I-phones och aldrig tittar upp på kassörskan ,-)
Du har säkert rätt. Ett rätt ofint beteende.
Jag jobbar också i en reception, närmare bestämt på Grenna Museum/Gränna Turistbyrå, och i samma hus, fast en våning upp har vi biblioteket, och jag hejar på alla som passerar mej, oavsett om dem har ärende till museet, turistbyrån eller biblioteket!
Vid de tillfällen där kassörskan INTE hejar på mig, vilket faktiskt händer titt som tätt, så hejar jag först! Och jag tror faktiskt att det uppskattas. I den mån det är möjligt säger jag faktiskt även hej då till kassörskan!
//Jenny, som hittat hit via Elisabet
Då hejar jag på dig nu, sportigajenny: Hej. :)
Ps. Och man blir glad när kunder hälsar, eller iaf - om dom nu mobilpratar - tittar upp och liksom hejar utan ord .... Ds.
Då gör jag så i morgon ... ifall jag pratar i mobil.
Skicka en kommentar