På Wikipedia kan man läsa mer om etruskerna. Jag får för mig att de var lite mindre strama av sig än vad romarna (som kom strax efteråt och som i mina ögon hade en - åtminstone till att börja med - slags stram stil) liksom var, men att de samtidigt var lite mer grav/död-intresserade än romarna. De känns som fladdriga, yviga, färgglada typer, OCH begravligt glåmiga. En underlig kombination. Men vad vet jag - detta är bara en känsla. Och se här, en animerad gif-bild från filmen.
12 kommentarer:
Arkeologi anno förr. Arkeologerna står och pekar med käppar på kanten medans nån yngling sliter och sliter i gropen. Så ser det ut på en del platser i världen fortfarande. En polare som har en magisterexamen i arkeologi tog ett sommarjobb i Tyskland. Där var det verkligen så att professoerna stod på kanten och så fick "studenterna", alltså alla som inte var professorer i deras egna professorska ögon göra allt jobb men inte få någon ära...
Men Gustaf Adolf verkar iallafall jobba stenhårt med att heja på här ovan.
LOL. Stationsvakt är lite vanvördig. Ser ut som om Knugen gör Fågeldansen eller liknande :)
Det känns som om den typen av arkeologer är typen som kom ett par snäpp efter de rena Indiana Jones-typerna. De hade nog sin plats i sin tid. Att jag gillar att se på dem är nog för att det framkallar en slags det-mesta-var-bättre-förr-nostalgi. Jag brukar förresten prenumerera på bloggar som körs under nutida utgrävningar. Fynden brukar inte vara i etruskklass, utan brukar vara leriga och ligga i exempelvis Motala ström, men arkeologerna brukar vara väldigt generösa med att visa och berätta, och det är trevligt.
En hårt arbetande kung. Det måste man uppskatta.
Äsch, det får han tåla. Och gör han det inte får han väl spöka för mig. :)
Cool film. Min farfars bror som var professor i klassisk fornkunskap grävde där en massa med kungen. På trettiotalet skrev han sin avhandling om etruskiska gravar. Jag tror att han var elev till Boethius som var med i filmen.
Ullah: Faktiskt väldigt coolt att ha en sådan farfarbror.
Därav Italienspåret i ditt liv?
Jag vet faktiskt inte, men det är ju inte omöjligt. Jag lägger upp en bild på honom på fejsbok!
Det ser jag fram emot.
Asså musiken...! Jag fick genast vibbar av femtiotalsmelodram a la Hollywood, eller TV-serie tidigt 60-tal möjligen. I båda fallen skulle vara en snyftare om fattig flicka som mot alla odds tar sig upp, men slås till marken av fördomar och tvingas ge upp. Till slut vandrar hon ut i havet... snyft. Ja, eller nåt i den stilen ialf. Ungefär som i filmen om Ruby Gentry som jag läste om häromdan av helt andra skäl.
Musiken passar inte alls här tycker jag. Men RÖSTEN däremot. O vad jag gillar den!
Den kunde handla om en etruskisk fattig flicka. :)
Skicka en kommentar