Jag tittar ibland på melodifestivalen. Det händer. Understundom. Ibland aktivt, ibland lite med halva örat medan jag sitter vid datorn. Fast senast såg jag det, varenda bidrag. Det var gången då Ranelid sjöng om säd (vilket föranledde mig att göra denna animation).
Nu såg jag att på melodifestivalens hemsida finns låttexterna upplagda, och i och med det även Ranelids. Alltså, om själva framträdandet i tv var både bombastiskt och surrealistiskt så är upplevelsen att se bara texten, läsa den i det tysta, en ännu skummare upplevelse. Rena Twilight Zone. Det är nåt med alla de där versalerna ... eller nåt. Jag vet inte, se själva:
Kärleken, detta under, detta mirakel… och är mäktigare än allting annat på denna jord.
Kärleken… Ett enda vapen, mäktigare än allting annat
KÄRLEKEN, VILKEN KRAFT.
Världens första, och största atombomb… är kärleken… detta under… detta mirakel
NU SKJUTER VI IVÄG PILARNA
Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel…
DETTA MÄKTIGA ORD
Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel...
Kärleken är världens största mirakel…
Kärleken, kärleken… detta under... detta under
Att leva är att simma från stranden jag… till stranden du… i havet vi
Om kvinnan säger nej…till mannens säd i 60 år… så dör mänskligheten ut.
Detta under… JA, SÅ ÄR DET!
Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel…
DETTA MÄKTIGA ORD
Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel…
Kärleken stavar aldrig fel… ett mirakel
Kärleken lutar… en aning som gammeldags skrivstil… ett mirakel
VILKEN KRAFT… KVINNAN ÄR DET FÖRSTA KÖNET… GLÖM NU INTE DET
Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel… ett mirakel… ett mirakel… Här är ett mirakel
Kärleken stavar aldrig fel… ett mirakel
Kärleken kärleken kärleken OJ OJ
Ett mirakel som kallas kärleken
Nu kommer kärleken, nu kommer armén, nu kommer soldaterna
HERREGUD… Mirakel
Ja, herregud alltså. Eller: HERREGUD!! Nå, nu kan man ju tro att jag har nåt särskilt emot Ranelid, men det har jag inte. Ville bara säga det. När det istället kommer till musiken i nämnda melodifestivalomgång höll jag istället på Carolina Wallin Pérez låt "Sanningen". Förutom att framträdande-designen, eller vad det nu kan kallas - dessa uppradade typer som trummade - var rätt fånig, så var ändå låten ganska bra.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
15 kommentarer:
Jag håller med dig, texten är minst sagt undermålig! Och att en "ordens man" som Ranelid ställer upp på sådan dynga säger väl allt om hans förkärlek till rampljuset.
Jag håller även med om Carolina Wallin Pérez, klart bästa låten
Great minds think alike. :)
Absolut! :-)
Jag har inte heller nåt emot gräddade skåningar med punkterade spettekakor på huvet. Däremot är texten som sagt kass. En schlager ska få lyssnaren att uppleva något av det den handlar om, inte bara försäkra - om och om igen - att det är "ett mirakel".
Jag slutade bry mig om tävlingen när först en tokreligiös kyckling tävlade, och året efter det, tre religiösa fjantar i udda skor. Bäst genom tiderna är dock Magnus Uggla med Johnny the Rocker.
Det blev nåt litet frikyrkligt över det hela. Hon, sångerskan, borde ha lagt sig på golvet och sprattlat och talat i tungor. Nej förresten, ännu bättre - Ranelid borde ha gjort det.
Uggla-låten var bra. Och Kenta var också bra: http://youtu.be/SJrdxhxqHLM Jag tror han var en underskattad visartist (eller vad han nu var).
Ja, just det! Är han inte en predikant? Till stilen alltså?
Hur som helst, när jag tänker på saken så kan man inte punktera spettekakor. De är helt torra. Olyckan måste ha skett redan vid spritsningen.
Usch för spettekaka. De smakar rå fisk - och inte på det goda sushi-viset.
Man kan gnaga av det där vita mojset som har runnit ned på sidorna. Fast helst inte på herr R.
Haha, usch.
Det var inte alltid bättre förr! Den här snubben är inte direkt tonsäker!
http://www.youtube.com/watch?v=Vyn62b7UMsc
Haha. men det han förlorade i framförande tog han igen på mustaschen. :)
På sent 70-tal och en bit in på 80-talet hade var och varannan mustasch, även jag. ;-) Faktum är att jag hade min kvar ända tills slutet på 90-talet.
Den jag har (i nån slags kombination med nåt slags skägg) försvinner nästa vecka. Skönt.
Skicka en kommentar