Kom bara att fundera över en sak. Om ord.
Är ordet vanlig släkt med ordet vänlig?
Vanlig/Vänlig. Ovanlig/Ovänlig
- Skulle du vilja vara så vanlig och skicka sockret?
- Varsågod.
- Tack, pucko.
- Måste du låta så ovanlig?
- I den här skogen finns det numera gott om vildsvin.
- Jaså.
- Ja. Förr var de ovänliga, men nu är de vänliga.
- Jaha.
9 kommentarer:
Den här likheten ställer säkert till det för dem som lär sig svenska.
Jag antar att ordet "vän" kom till när f:et i det germanska fränd(e) blev ett v. (F och v har en historia av förblandning; v uttalas ofta som f, som till exempel i holländskans vriend. Vän, venn och ven måste alltså vara skandinaviska förenklingar).
Vi skulle som en ren frändskaplighet mot våra tysk och engelsktalande fränder kunna backa något i vår språkhistoria. Frände låter trevligt, men eftersom "-de" på slutet känns litet främmande i modern svenska så kunde vi säga "fränn". Jag ska i alla fall börja med det.
Frände, det har jag fått för mig, brukar ersätta släkting i historiska romaner och så.
Men det är ändå samma ord från början som friend och freund. Nu har jag iallafall ändrat mig lite. Man kan använda den populära slutböjen -e resp -ar, som i Svenne och svennar. Alltså en fränne flera frännar. Och en fränna, flera frännor.
Kör du med ditt fränn ,, så kör jag med mitt snög. :)
Ja, det här kan bli stort. Vi skriver språkhistoria.
Vän, förresten, är maqoch på klingon. Det kollade jag upp. :)
ja, det är klart, de hänger väl ute med frännarna på Qo'noS också! Då måste de kalla dem nåt.
Lysande! Ett av dina bästa inlägg på länge, och det säger mycket. :-)
Haha, jag har alltid tyckt att namnet på deras planet har låtit rätt qo'noSigt. :)
Skicka en kommentar