Kom bara att fundera över en sak. Om ord.
Är ordet vanlig släkt med ordet vänlig?
Vanlig/Vänlig. Ovanlig/Ovänlig
- Skulle du vilja vara så vanlig och skicka sockret?
- Varsågod.
- Tack, pucko.
- Måste du låta så ovanlig?
- I den här skogen finns det numera gott om vildsvin.
- Jaså.
- Ja. Förr var de ovänliga, men nu är de vänliga.
- Jaha.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
9 kommentarer:
Den här likheten ställer säkert till det för dem som lär sig svenska.
Jag antar att ordet "vän" kom till när f:et i det germanska fränd(e) blev ett v. (F och v har en historia av förblandning; v uttalas ofta som f, som till exempel i holländskans vriend. Vän, venn och ven måste alltså vara skandinaviska förenklingar).
Vi skulle som en ren frändskaplighet mot våra tysk och engelsktalande fränder kunna backa något i vår språkhistoria. Frände låter trevligt, men eftersom "-de" på slutet känns litet främmande i modern svenska så kunde vi säga "fränn". Jag ska i alla fall börja med det.
Frände, det har jag fått för mig, brukar ersätta släkting i historiska romaner och så.
Men det är ändå samma ord från början som friend och freund. Nu har jag iallafall ändrat mig lite. Man kan använda den populära slutböjen -e resp -ar, som i Svenne och svennar. Alltså en fränne flera frännar. Och en fränna, flera frännor.
Kör du med ditt fränn ,, så kör jag med mitt snög. :)
Ja, det här kan bli stort. Vi skriver språkhistoria.
Vän, förresten, är maqoch på klingon. Det kollade jag upp. :)
ja, det är klart, de hänger väl ute med frännarna på Qo'noS också! Då måste de kalla dem nåt.
Lysande! Ett av dina bästa inlägg på länge, och det säger mycket. :-)
Haha, jag har alltid tyckt att namnet på deras planet har låtit rätt qo'noSigt. :)
Skicka en kommentar