måndag, mars 05, 2012

Kvällsväntan

Jag fann mig sittande på nedersta trappsteget i en trappa i ett nästan tomt köpcentrum. Butikerna var stängda men centrumet fortfarande öppet för ... tja, det vete fan - genompasserande människor och städande städare kanske. Fast mest kändes det som att jag var ensam där. Det var ljust och blankt och öde. Egentligen väntade jag på bussen, men hellre satt jag inomhus än frös ute i mörkret.



Det var nåt med den ekande ödsligheten, nåt som framkallade dejavuer av gamla drömda mardrömmar och av gamla glömda Twilight Zone-avsnitt. Ljuset var så ljust och blank att det kändes fejkat. Jag tänkte, där jag satt och hörde ekande steg på avstånd och ljudet av tyst susande luft, att det här ljuset är som mörker maskerat till ljus. Jag fick känslan av lurendrejeri - av fälla. Känslan var svagt störande.

Jag gick ut och ställde mig på hållplatsen. Bussen skulle ändå komma snart. Om tio minuter.


5 kommentarer:

Clam sa...

Känner igen känslan. Som att stå ensam i scenbilden på en tom tom teater.

Clam sa...

OT: apropå cinemagrapher som du fick mig intresserad av - här är några snygga:

http://fromme-toyou.tumblr.com/tagged/coco+rocha

stationsvakt@gmail.com sa...

Ja jävlar vad snygga.

Clam sa...

Särskilt den med projektorn, tycker jag. Men jag skulle vara ännu mer glad i effekten om den stannade av efter säg, tjugo-trettio sekunder, sen kunde den som ville klicka igång den igen. Nu bara går den och går den och distraherar från annat på sidan.

stationsvakt@gmail.com sa...

Tja. Fast den är rätt snygg som den är.