fredag, april 20, 2012

Ibak och snög

Jag tittar på Svenska dialektmysterier och konstaterar att trots att jag bor ett par mil in i Sörmland (gränsen mellan Sörmland och Uppland går vid Västerlånggatan i Gamla stan i stockholm) och alltså är sörmlänning pratar jag ändå - kanske bara lite grand, men ändå - som en upplänning.

För det första, och det här har faktiskt en och annan (hej Paola) anmärkt på genom åren så säger jag alltid "ibak", snarare än "där bak". Och då naturligtvis även "ifram" snarare än "där fram".



Och för det andra så fick jag under den tidiga vintern i år - inspirerad av Årstafrun, Märta Helena Reenstierna - för mig att - precis som hon understundom gjorde -  börja använda ordet snög istället för snö. Det kändes liksom helt naturligt.



Förvisso var Märta Helena Sörmlänning precis som jag, men kring sekelskiftet sjuttonhundratalet/artonhundratalet kanske det var lite mer uppländskt stuk på hur sörmlänningarna snackade, vad vet jag.

4 kommentarer:

Mira sa...

Hm... Jag säger nog också ibak... och ifram och ikring! Men snög, det säger jag tack vare dig.

Johnny Söderberg sa...

Sakta men säkert blir du jag ... fast med en bättre kamera. :)

Erik Semlan sa...

Visst är det intressant med dialekter. :-)
Jag har nog inte så mycket av varan själv.
Hållit hus i Stockholmstrakten mest hela livet, däribland just Skogås (sent 60-tal och tidigt 70-tal bodde jag på Fäbodvägen).

Johnny Söderberg sa...

:) Och på just den gatan bor jag nu.

Fast folk från landet brukar säga att vi som anser oss dialektlösa ändå har nån slags Stockholmsdialekt.