Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
onsdag, april 18, 2012
Onsdagmorgon
Jag vaknade. Åt gröt. Jag åkte tåg, och sen buss. Jag såg dimman lätta. Jag drack en kaffe. Jag pratade med en öststatsmänniska som jag en timme senare såg konfronteras/hjälpas av polis. Sedan åkte de iväg. Jag använde hushållspapper som snus. Jag åt en Bamyl. Jag lyssnade på prat om Breivik. Jag såg nyheter om Breivik. Jag läste om Breivik. Jag stängde av. Jag knäppte på. Jag twittrade om tårta. Jag såg solen titta fram. Jag började blogga om dagens första två timmar. Jag såg SL-vakter konfrontera samma öststatsman. Jag antog att han nu började tröttna på uniformer, för han gestikulerade ivrigt. Jag oroade mig lätt över att min tilltagande nack och huvudvärk skulle påverka kvällens inplanerade löpning. Jag bloggade klart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Snygg sammanfattning.Själv nyhetsvägrar jag. Orkar helt enkelt inte med mer Breivik. Han står mig upp i halsen.
Samma här. Men en typ som bara är för mycket kanske även kräver en bevakning som bara är för mycket.
Hur gick löpningen? Är knät bättre?
Knät höll en halvtimme. Men jag märker att det går bättre när jag springer på mjukare underlag, typ gräsmattor. Men det är svårt att hitta sånt.
Skicka en kommentar