En mil löpte jag på lördagen, och i normala fall skulle jag inte ha löpt en mil på söndagen också, men nu var det ju så trevligt väder. Snön från igår smälte undan i rasande takt och solen sken, så framåt kvällen skuttade jag iväg.
Det som först hände var att när jag kollade i mobilen på appen (den med vilken jag mäter avstånd hit och dit och fart och allt det där) för att se hur det gick så såg jag att jag inte hade slagit på gps:en, utan mätte bara tid. Klart irriterande. Det som sen, nån kvart senare, hände var att ena knät började spöka grovt. På slutet link-sprang jag.
Nå, jag sprang i alla fall en timme och åtta minuter, och jag låg på en medelhastighet av 8,7 km/h. Exakt hur långt jag sprang tillåter mig inte mina bristfälliga mattekunskaper att få veta, men jag antar att jag sprang ca nån mil.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Om jag vore du skulle jag inte springa en kilometer till på ett bra tag. När knän börjar spöka på det där sättet betyder det att de säger till att det varit för mycket.
Och jag lovar dig att du inte är medveten om hur mycket ett eller två knän betyder för hela ditt liv. Det är liksom de som håller oss uppe. Eller nere. Så take care. Särskilt som du inte tävlar för något speciellt, eller?
Nä, inget speciellt. Men jag vet det där med knät. Har krånglat halva livet, då och då. Jag tror jag tar några dagars vila nu.
Kroppen måste få tid att återhämta sig, så några dagars vila ska du definitivt kosta på dig. Särskilt som du inte stretchar, din slarver! ;-)
Fast knän går ju ändå inte att stretcha.
Allt hänger ihop Johnny! :-)
Fast huvudsaken att du vilar ibland
Ja, jag ska inte springa på ett par tre dar nu.
Skicka en kommentar