söndag, maj 06, 2012

Löpning och deja vu

Söndagsmorgonlöpning. Kom inte under timmen. Jag kanske inte är nån undertimmen-person. En timme och en minut sprang jag milen på. Den där 58.41-gången häromdan kanske var en engångshändelse. Vi får se.

Och nu tog jag en stor klunk kallt vatten - och fick en deja vu av nåt slag.

Sommar, sjuttiotal. Jag är ute med min farsa och farfar i båten och fiskar. Brorsan kanske också är med. Till och med morsan, kanske. Det är lite sådär sommarkallt ute på sjön, sådär som det kan vara på sommarkvällarna ibland. Jag känner vind och vattenstänk mot ansiktet, hör sjön klucka och slå mot båten. På båtens botten, vid mina fötter, ligger en gädda. Kanske död, kanske levande. Jag känner doften av sjön och av luften och av motorn och av gäddan. Det är skönt och trevligt att sitta där, men helst kanske jag nog ändå hade velat vara instängd i nåt rum i stugan, och uppkrupen i nån säng eller soffa, och läsandes nån bra bok. Kanske Sagan om ringen. Kanske Kram. Jag hade bred smak på den tiden. Är mer enkelspårig nu.

Allt detta från ett glas kallt vatten. Kanske var glaset lite dåligt diskat och därför bjöd på en touch av gäddlukt. Eller doft.

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Jag upphör aldrig att förvånas över vad en doft eller ett ljud kan uppbringa i form av minnen från långt tillbaka.

Just nu doftar det nånting utomhus som får mig att minnas EXAKT hur det kändes när man cyklade längs Ringvägen hemma i Malå!
På försommaren.

Och det är inte bara själva doften hemifrån, utan också känslan .., när man cyklade fort och såg alla husen där man visste vilka som bodde och kanske var det sommarlov också och man hörde smattret från flagglinan på gården.

Johnny Söderberg sa...

Faktiskt ... när jag tänker på saken så är just cykelminnen rätt vanliga. Gamla cyklingar verkar ha haft förmågan att fastna.