Rörstump

Här kommer ett exempel på vad jag kan finna störande. Iofs ett enskilt fall detta, men ändå lite signifikativt för den tid vi lever i (på nåt vis jag känner känslomässigt och därför inte kan förklara).

Här har vi porten till det så kallade kontorshuset, det hus som ligger mellan Radiohuset i Stockholm och själva Svt-huset. Och framför denna port har vi en fontän. Den byggdes för typ tre år sedan och är egentligen en rätt oansenlig historia. Fast den tog sin tid att bygga och verkar rätt välbyggd.



Den kanske förresten är lite ovanlig eftersom den egenligen bara är en skålformighet av gatsten. Som om marken liksom har säckat ihop lite. Jag gillar alltså denna fontän, men helhetsintrycket spricker pga en detalj - utblåset (eller munstycket eller vad man nu kallar mojängen som vattnet strålar ut ur).

Alltså, trots att man säkert har lagt ner viss konstnärlig tankemöda i dess utformning, och trots att man har lagt ner en massa jobb på byggandet så har man fått hjärnsläpp beträffande vad man skulle kunna kalla pricken över i när det kommer till fontäner, nämligen utblåset.

Det utgörs av inget annat än en rörstump. Den syns förvisso inte särskilt bra på bilden jag tog med mobilen imorse, men det kan vi vara glada över, för det är en ytterst trist rörstump. Den är alltså inte medvetet enkel på nåt slags uträknat minimalistiskt vis utan är bara helt enkelt rätt sketen.

Det är som att man tröttnade på hela grejen lagom när man nådde till utblåset;
-Vad ska vi sätta här då?
-Fan vet jag. Kolla om det ligger nån rörstump i boden. En tretummare borde räcka.

Och så blev det, en trist, skruttig tretummre till rörbit sköter utsprutandet.  Vad som helst hade varit bättre: En konformad mojäng, en trumpetformad tratt, en mun. Fan, en gjutjärns-snopp hade funkat bättre. Men icke då, här skiter vi i finishen!

Ja, sånt kan man gå och störa sig på.