Häromdan hade jag förresten vägarna förbi den där gamla helgedomen, den med solrosroten, så jag bestämde mig för att ta en titt på'n, se hur den hade klarat vintern. Jag filmade. Av nån anledning blev ljudet lite konstigt, vilket kanske berodde på att det blåste rejält. Eller inte - jag är ingen ljudtekniker. I vilket fall som helst försvann delar av ord och meningar. Gud vad jag saknar min Panasonic-kamera.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
hahaha... Det är klart det heter solrosrotens helgedom fortfarande. Mycket speciellt, inte vilket ställe som helst.
För övrigt håller jag med om att bilvägarna borde byggas in i tunnlar.
Ok, då får det fortfarande heta Solrosrotens helgedom. Själva den fysiska roten kanske inte behövs där längre, dess skugga kanske ändå finns kvar.
Ja. Solrosrotens ande. Hehe.
:)
Skicka en kommentar