Sen, när spacklet var torrt, slipade jag det jämnt. Jag var en ovan och därför usel spacklare, så därför blev det mycket att slipa. Det tog sin tid och jag badade verkligen i slippulver (se bilden). Sen målade jag. Vitt. Sen målade jag igen. Vitt. Det mesta av det röda verkar dolt nu.
Blev det bra? Njä, det blev allt lite skruttigt, bubbligt och ojämnt. Nåja. Nu återstår att komma på vilken färg som ska täcka det vita. Nåt gult har jag funderat på. Persiko föreslog min farsa. Vi får se.
10 kommentarer:
Ja, gult är både behagligt och energigivande - lagom alltså, inte för skarpt utan till exempel som de milda gamla myndighetsbyggnaderna i Stockholm.
Tur att alla semestrar har ett slut. Du kommer att behöva koppla av med lite arbete sen.
Fast det är avkopplande att pyssla med väggarna. I vanliga fall brukar jag inte göra nåt alls på semestern, och då känns det ofta som att jag slösar bort den - även fast att göra ingenting är en av mina favoritsysslor.
Läcker bild. Och du som annars ser så bredaxlad ut, har krympt, ser jag ,-)
Sen jag började snorta torrt spackelpulver har mat blivit mindre viktigt och jag har blivit lite knarkigt undernärd. :)
Jag är bara avundsjuk. Det finns ett och annat som jag borde ta itu med själv.
Jag är faktiskt förvånad själv, att jag kom igång.
Att spackla och slipa är ett jäkla skitgöra! "Sen spacklade jag allt". Bredspacklade du alltså, inte enbart skarvarna? Låter som onödigt jobb?
Eftersom jag var så dålig på det där, åtminstone till att börja med, bredspacklade jag bra mycket mer än nödvändigt. Ytmässigt säkert mer än halva rummet.
Cool bild.
:)
Skicka en kommentar