måndag, juni 25, 2012

Springtankar

Första semesterdan. Sprang i ösregnet. En mil. Strax under timmen. Blev dyngsur, trots min stora regn-poncho. Forrest Gump bar ett liknande plagg när han sprang genom USA. Han såg rätt snajdig ut i det. Kanske gjorde jag det med? Kanske borde jag ha basebollkeps och långt skägg nästa gång.

När man springer är det som att det blir lättare att tänka. Med det inte sagt att det blir smartare tankar. I vilket fall så är det som att de tankar man nu har ändå löper snabbare. Och även mer uppmärksam tycker jag att jag blir. Och ibland tycker jag mig se svårtydda tecken.

Häromdan, det var faktiskt på midsommarmorgonen, var det fint väder. Jag sprang längs en asfalterad cykelväg i skogsmiljö. Solen sken. Då fick jag se ett snöre en bit in i skogen. Ett vitt snöre som hängde från en gren. Det syntes ordentligt då det var vitt och därför stod i kontrast till sin omgivning. Jaha, ett snöre, tänkte jag. Nån minut senare fick jag se en död och halvmosad mus ligga mitt i min väg. En stackare. Jaha, en död mus, tänkte jag och sprang vidare. Efter ännu nån minut började jag sakta in. Jag började tveka om huruvida jag skulle vända om och fotografera musen. Jag skulle sabba löpningen men det skulle bli en bra bild. Jag stannade upp där vid skogsbrynet. Då fick jag se en märklig skugga precis där asfalten mötte växtligheten - den var formad som ett frågetecken. Jag trodde först det var ett frågetecken någon hade ritat dit, men det var faktiskt en skugga. Själva den övre kroken kom sig av att ett liknande format blad skymde solen. Vad som skuggade dit pricken under såg jag inte - kanske spetsen av nån lågt hängande trädgren. Mycket märkligt, tänkte jag och sprang vidare.

Och där sprang jag med tankar som for hit och dit. Jag började göra en koppling mellan wickermannen jag brände kvällen innan - och snöret, musen och frågetecknet - för detta var precis i närheten av brännstället. Jag började fundera på om det var små tecken detta, och vad de i så fall betydde. Var tecknen nåt slags svar på bränningen, nåt slags bekräftande av att offret mottagits? Som vanligt nådde jag ingen lösning i tänkandet, och så småningom sköts dessa tankar åt sidan av andra och möjligen lika knäppa.

Idag när jag sprang samma sträcka var både snöret, musen och naturligtvis skuggan borta. Regnet hade nog spolat bort dem.

4 kommentarer:

Emma sa...

Intressant och möjligen helt genialisk betraktelse. Inspiration är granne med gud.

Johnny Söderberg sa...

Vad snällt sagt. :)

Monet sa...

Möjligen kan sånt här åstadkomma de beryktade mardrömmarna?

Johnny Söderberg sa...

Möjligen har du rätt där. :)