tisdag, juli 17, 2012

Var iväg till Vätö

Jag var iväg till Vätö igår. Vänners son fyllde 8. Jag köpte honom ett 300-bitars pussel i form av en pizza. Jag tror det var en Bolognese, en sån med köttfärs. Säkert svårt. På vägen till Vätö mellanlandade jag trekvart i Norrtälje. Fantastiskt fin stad. Där gick jag runt och grämde mig över att vara kameralös, men det blev ändå några mobilbilder (varav de flesta instagram), bland annat på ett gäng 1700tals-soldater som RUSTA för krig.



Väl på Vätö blevo jag delaktig (1700-talet här ovan smittade mig med gammelspråk, därför "blevo") i att spetta upp några bumlingar ur marken. De är verkligen som isberg de där, små ovan ytan men enorma under. Känslan när jorden, rötterna och grästäcket ger vika är skön, det känns som att dra ur en ond tand.



Hem på sena kvällen (hemma i Skogås var jag inte förrns ett på natten). Jag fann mig stående ensam på Norrtälje busstation. Jag låg i lumpen i Norrtälje (han i mitten e jag). Busshållplatsen är väl ombyggd otaliga gånger sedan dess, men ändå kände jag ett stygn av hågkomst, nåt slags bitterljuvt gammalt komma-ihåg.

Ja där blev jag stående en bra stund i sommarnattens mörknande väta, ensam och med fötterna nerkörda i minnenas sand, kännandes erinringarnas svall runt vaderna. Sedan kom bussen. Det var en dubbeldäckare.



Jag var ensam däruppe, fick sitta längst fram. Där, tillbakalutad och färdandes genom den mörka dimmiga natten kunde jag låta strecken i vägen hypnotisera mig till halvdvala. Det såg ut som introt till "Lost Highway".

6 kommentarer:

h.skoldebjer sa...

Jag äter väldigt sällan pizza, tror jag föråt mig på det i ungdomen. Men de få gånger jag äter en så blir det Bolognese, en klar favorit.

Jag har alltid velat besöka Norrtälje men det har aldrig blivit av. Men jag har ju faktiskt släkt där och på den senaste släktträffen så sa de att de tyckte jag skulle komma förbi. Så kanske senare i sommar.

Johnny Söderberg sa...

Gör det. Det är en stad som verkligen säger: Fota här! Plåta här. Och här!
Den säger egentligen inte så, men det känns lite så.

Stefan Jansson sa...

Hur lång restid är det mellan Skogås och Norrtälje?

Johnny Söderberg sa...

Kommunalt, som jag åker, ca ett par timmar. Pendel. Tunnelbana. Buss.

Karin sa...

"Rusta" för krig:-)

Men hörru inte ens på 1700-talet sa man blevo om en enda person. Han blev, vi blevo. Möjligen kunde stavningen variera lite, eftersom den inte var så etablerad och standardiserad på den tiden, blef, blefvo mm. Men aldrig att pluralformen blevo kunde användas om en enda människa, inte ens om han kom från 1500-talet!

Johnny Söderberg sa...

Tack. Jag är inget vidare på grammatik, särskilt inte 1700-tals. :)