torsdag, november 29, 2012

Full rulle

Den rullstolsburne (eller heter det bundne?) riksdagsmannen och SD:aren Lars Isovaara ramlar - full - ur sin rullstol, och blir mitt i natten liggande på gatan. Två män med utländskt utseende förbarmar sig över honom och går därifrån. Isovaara märker då att han inte längre har sin väska. Upp i varv, kan man tänka och bokstavligen talat, rullar han vidare - och åker i backen igen. Liggandes ringer han polisen.

Polisen kommer. Riksdagen ligger alldeles bredvid, och poliserna tar in honom där för att göra en anmälan. Enligt honom själv är han uppbragd och gråter. Inne i riksdagen finns det vakter, och eftersom hela orsaken till att saker och ting har förlöpt som de har gjort är att han en stund tidigare, på krogen, har blivit utkastad av just såna. Eller utrullad kanske är rättare ...



... så för tillfället hyser han nog inga varmare känslor för vakter. För att ytterligare spä på eländet nekas han inträde av vakten, eftersom för att ta sig in i riksdagen behöver han sitt passerkort, och det ligger ju i den saknade väskan. Jag har varit vakt i evigheter och vet ungefär hur fulla människor som vill ta sig in på sin arbetsplats - utan giltigt passerkort till på köpet - brukar reagera, nämligen med otrevlighet. Lars Isovaaras följer det mönstret.

Enligt honom själv snyftar och snörvlar han, men enligt vakten gör han grisljud mot denne. Skillnaden är möjligen hårfin. Isovaara får för sig att vakten liknar dem som han har fått för sig snott hans väska, och han säger: "Jag orkar inte med det här invandrarsamhället" och "sådana som dig vill jag inte ha med att göra". Heter det inte "som du?"

Trevliga småtimmen orvar; först utslängd, sen ramlad gånger två, sen inte insläppt och till sist: en "rasistattack". Förresten, skulle man inte kunna föreställa sig att just så här kommer komikern Johan Glans att se ut om sådär tio tjugo år?



Det hela måste späs på lite ytterligare: hans väska var tydligen inte stulen, utan hängde på en krok på stället han kastades ut ifrån. Ridå.

Nå, nu kommer jag till det som jag egentligen hade tänkt skriva. Jag vet inte varför jag skrev allt detta här ovan, för jag har ju bara återgett vad som redan stod i tidningarna. Jag kanske bara hade spring i fingrarna. Nå som sagt. Vakten som blev utsatt för nöffandet har ju en arbetsgivare, nämligen vaktbolaget G4S, och som arbetsgivare verkar de vara rätt fina mot sina anställda, eller åtminstone Björn Ericsson, säkerhetschefen:

Redan i kväll kan vakten vara tillbaka på jobbet. – Det kan vara en del av processen att komma tillbaka och hoppa upp på hästen igen, säger Björn Ericsson, säkerhetschef på vaktbolaget G4S, till Expressen.se Vakten kommer också att erbjudas att prata med en psykolog om det som inträffat. – Vi stöttar honom i det i allt vad det innebär, i samtal, och även de som blivit indirekt drabbade av det. Om vi kommer fram till att det behövs psykologstöd, då får han det. Vi tar stor hänsyn till hans vilja, säger Björn Ericsson.

Sedär! Jag har varit vakt i många år, och även om jag de senaste åren inte har sysslat med att konfrontera fulla människor så minns jag hur det var. Ibland var det så att man fick vara glad över förolämpningar, eftersom ofta var alternativet en smäll. Men inte minns jag att jag någonsin på något av bolagen jag har jobbat på har blivit erbjuden psykologhjälp efter en förolämpning.

Erbjudandet var dock en fin gest av arbetsgivaren, men en gest som skulle kunna bli ett dyrt och tidskrävande prejudikat. För eftersom man ska behandla alla anställda lika så bör ju alla vakter på bolaget även de bli erbjudna psykologhjälp efter förolämpningar, och mig veterligen bevakar G4S flera betydligt mer utsatta miljöer än just riksdagen. Det ska bli intressant om alla vakter fortsättningsvis blir det.

Förutom ett prejudikat har by the way även en annan sak nyskapats här, och det är ett kul nytt ord: Grishån. :D

6 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, det torde nog bli ont om tid hos psykologen ..., då, när alla vakter ska få prata av sig. Samma sak om det hade gällt poliser som fått glåpord slängda efter sig ...

Johnny Söderberg sa...

Elisabet: Var det förresten inte så att för några år sedan försökte en polis att anmäla en örfil han eller hon (eller hen) hade fått, men blivit nekad pga "det ska poliser tåla". Psykologhjälp hade väl varit det minsta man kunde begära. :)

Olle Bergman sa...

Att införa systematisk debriefing i machoyrken kan nog skaka om kulturen ganska rejält. Jag förmodar att bearbetningen av all skit de får ta emot utgör en hörnsten i den ”vi-känner-världen-och-den-är-inte-vacker”-kultur som poliser, vakter, soldater etc. ofta bygger upp. Man gör gruppgemensam front mot omvärlden – dels ”drägget/fienden” i sig, dels ”idioterna/politikerna/cheferna som inte fattar nånting om hur det ser ut därute”.

Allt det där faller ju om bearbetningen sköts proffsigt av systemet istället för mellan bittra kamrater.

Johnny Söderberg sa...

Olle: Om jag känner branschen rätt så blir det nog ingen vana detta här, för proffsbearbetning kostar pengar och det finns inga jätteöverskott av den varan eftersom bolagen slåss om att ligga under varandra i pris när det kommer till upphandling. Säkert är det ingen större skillnad mellan vaktbranschen och andra branscher på den punkten.

Anonym sa...

Ja vad tror du? Han får terapi för att han är svartskalle.
Det är så det ser ut i vårat samhälle.

Stackars rullstolsbundna killen.

Behövs mer järnrör och mindre snack. Man måste få kalla en babbe för babbe och göra grisljud om man känner för det. Det är vårat land.

Johnny Söderberg sa...

anonym: Njä, snarare får han nog ... om han nu får (eller ens vill ha) det ... pga att hans arbetsgivare vill verka fina och duktiga.