Jag är inne på dag fyra utan mobil (eller nå, jag har ju en liten rackare, med miniknappar och minidisplay, som jag inte förstår mig på men som går att ringa med), och jag tycks överleva. Det är tråkigt att gå och springa, och det är tråkigt att åka buss och tåg, men jag klarar mig.
Fast jag vill ju så klart få tillbaks den. Dock kan detta dröja, för den nuvarande statusen (man kan följa sin inlämnade produkts öden och äventyr på nätet) är mindre god just nu: "Hej. Din service är fördröjd. Då reservdelarna levereras till oss, kommer servicen att åtgärdas med förtur.". Hur lång en fördröjning är i deras värld har jag ingen aning om - är det en dag eller en månad det rör sig om?
Och en annan sak - varför ett kommatecken mellan oss och kommer?
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
När nallen strejkar får man plocka fram sina gamla Barbie-dockor. Om man har tröttnat på dem kan man testa den här ballare sorten:
http://www.momolita.com/#!grin-like-a-cheshire-cat/c16w
Clam: Jag äger faktiskt en slags Barbiedocka, hör och häpna, vilken jag faktiskt plåtade häromdan:
http://instagram.com/p/Vz1CqEy-vw/
Snyggt med en litet rufsigare Barbie! Du får har henne mot örat tills Nalle är tillbaka;) En annan sak du kan göra under tiden är att pröva en hobby som jag har: att tjuvlyssna på andras mobilsamtal och försöka förstå sammanhanget.
Clam: Ja, det får duga tills vidare. :D
Skicka en kommentar