tisdag, juli 08, 2014

Soundtrack

Lite håglöst - jag har sommar och semester i skrivande stund - påbörjade jag så smått en slags kategorisering av min musik. Kategorisering i genrer. Jag gav snart upp, för vad är egentligen sakers och tings rätta genrer? Är detta "Pop" eller "Rock"? Är detta "Folk", "Folk Rock" eller möjligen "Ethnic"? Programmet jag har musiken i - för det är ju inte mina gamla skivbackar jag sitter lutad över - är Google Musik, och det automatsorterar in skivorna i genrer. Oftast med dåligt resultat, men å andra sidan visar det sig nu att jag inte är bättre själv.



När det kom till vad jag trodde skulle bli lätt, nämligen filmmusik, då visade det sig att det ändå inte var så lätt. Vad är egentligen ett soundtrack? Är musiken gjord för filmen, ja då borde det ju vara så, men om filmen å andra sidan är gjord till musiken , är den då fortfarande ett soundtrack? Fan vet, och i slutänden har jag nog sorterat fel ändå. Här är ett exempel på hur jag valde rätt/fel/inkonsekvent: Skivan (ja, för mig kommer det nog alltid att heta skivan) "Pink Floyd The Wall" är ett soundtrack till filmen "Pink Floyd The Wall". Kate Bush-skivan "The Red Shoes" är däremot inte ett soundtrack till 44-minutersfilmen "The Line, the Cross & the Curve". Vad artisterna själva anser orkar jag inte bry mig om.

  

Nä fan, här hade jag tänkt att bara lägga upp en lista på vilka soundtracks jag har, och det mest för att jag måste stoppa in saker i bloggen åtminstone ibland, för att den inte ska dö sotdöden, men så förirrar jag mig in i ... ja, jag vet inte vad. Här har vi i alla fall den musik som jag har i min ägo (vad nu det innebär nu för tiden) och som jag valde att genrebestämma som "soundtrack". Obs, en hel del är "samlingar" och "best of" och liknade, men nånstans ska man ju lägga sånt också:

"Fellini Amarcord"

"Julietta och andarna"

"Gudfadern", "Gudfadern 2", "Gudfadern 3"

"8½"

"Romeo & Julia"

"Krig och fred"

Nino Rota-blandningarna: "Chansons pour Fellini" o "Tutto Fellini".



"Black Swan"

"Blade Runner"

"Tecknarens kontrakt"

"Eat Me! Best of Cannibal Movie Soundtracks"

"Full Metal Jacket"

"Heavy Metal"

  

"Jesus Christ Superstar" (filmversionen från 1973)

"Jesus Christ Superstar" (TV-versionen från 2000)

"Kill Bill 1" o "Kill Bill 2"

"Kvinnan i snön"

"The Life Aquatic with Steve Zissou"

"Local Hero"

"Near Dark"

"Nighthawks"

"O Brother, Where Art Thou?"



"Profondo rosso"

"Suspiria"

"Down of The Dead"

"Puder" (Det är bara en låt. Rätt bra film, förresten)

"The Rocky Horror Picture Show"

"Saturday Night Fever"

"Solaris"

"Sorcerer"

  

"A Clockwork Orange"

"Spader, Madame!"

"Thief"

"Under the Skin"

"Pink Floyd The Wall"

Ja, det blev ju en diger radda det här. Varken fler eller färre hade jag. Och när jag tittar på dem och tänker: Hur många av dessa händer det att jag lyssnar på då och då? så blir svaret: Tja, åtminstone fler än hälften.

3 kommentarer:

Första året i Hjo sa...

Kul med cd-skivor (mina lp blev stulna för några år sedan där de stod i en back i källaren). Men orkar bara ställa dem i någorlunda bokstavsordning, Mozart som Presley. Någon förteckning kommer aldrig att bli gjord, tack och lov.

staffanspersonalityblog sa...

Såg aldrig O Brother men jag upptäckte bluegrass via soundtracket. Någon har använt databasen General Social Survey och räknat ut att folk som gillar den genren har ca 97 i IQ, men jag gillar den kanske just därför, den är enkel och oförställd,
http://www.youtube.com/watch?v=YHt6HpU-Dyw

Johnny Söderberg sa...

FöiH: Jag tror faktiskt att just detta blir de flesta LP-skivors slutliga öde: att bli stulna från en källare.

Staffan: Fan, 97 får man väl vara nöjd med, antar jag. :)