onsdag, juli 30, 2014

Ett par bra filmer

Jag ser rätt mycket film. Det blir inte så mycket bio - Edge of Tomorrow var den senaste - utan det blir mest i datorn. De flesta filmer förtjänar säkert en större filmduk än vad en datorskärm kan erbjuda, men å andra sidan sitter - eller ligger - man ju så nära skärmen att hjärnan nog uppfattar vyn som lika stor som på en bio. Fast jag vet inte ... men att kunna ligga framför datorn, i sin egen säng och frossa på saft och mackor, har ett egenvärde som är hyfsat stort i sig.

De flesta filmer jag ser är meningslösa. Med det menar jag inte att de är dåliga, eller ens meningslösa i sig själva, men att de inte ger mig ett skit. Jag kan titta på dem, förstå att här har lite krut lagts på specialeffekterna, och här på klippningen, och här på skådespeleriet, men intrycket blir i vilket fall: Jag har sett'et förr. Många gånger.

Det kanske är en del av att bli äldre, att nästan inget känns nytt och fräscht eftersom man har sett vad som kom innan vad "det nya" byggde på - sånt som en yngre och färskare betraktare inte, om denne nu inte har läst filmkunskap eller är nördig i största allmänhet, så lätt kan känna igen. Det är som att knata omkring i välkända kvarter - man vet vad som finns runt nästa hörn eftersom man har rundat hörnet miljoner gånger förut.

Men det finns trots allt en del filmer därute, såna man blir positivt överraskad över. Men när man är i läget jag har beskrivit här ovan är det inte så lätt att bara rekommendera filmer man gillar för andra, eftersom de ju inte är där man själv är och därför kanske tycker att ens rekommendation är knasig. Det kanske är lite som med experimentell jazzmusik. För mig låter det sinnessjukt att någon kan gilla det, men jag är ju faktiskt inte på samma plats i min levnad som dem som gillar det, så det kanske ändå inte är på sin plats att jag ska ha en massa åsikter om det. Förmodligen kommer jag att söka mig till den musiken när jag är i ett lämpligt läge för det ... vilket antagligen aldrig kommer att ske.

Som vanligt (jag bloggar nästan aldrig nu för tiden, och när jag gör det storbabblar jag) känner jag att jag måste ursäkta mig för min mångordighet. Allt jag ville var att rekommendera ett par rullar, men det blev en massa bludder istället för det. Nå, jag fick i alla fall sagt vad jag ville, nämligen att även om jag nu rekommenderar ett par filmer här så kanske du ändå inte ska se dem eftersom du kanske inte är "där" ännu. Well, här kommer det.

A Field in England. Det är en svartvit film som handlar om några personer som mitt under det engelska inbördeskriget (1642-1651) lämnar striden, pga sina egna orsaker, för att ... ja, de kommer överens om att de ska gå till ett närbeläget "alehouse" (typ värdshus, vägkrog). De söker nog att komma undan från striden, rädslan, slamret och oredan, men som det ofta plägar bli ... ja, ur askan i elden. Här är en trailer.



Under the Skin. Tänk Skottland: Snygga vyer, men lätt deprimerande väder. Tänk en kvinna som åker omkring i en skåpbil på de skotska vägarna. Scarlett Johansson. "Ska du ha lift? Hoppa in då." säger hon till ensamma killar hon tycker är lämpliga. Och de åker med. Och sedan blir det åka av ... eller inte - beroende på vad man tycker att åka av är för något. Här är en trailer.



Har du sett David Lynchs sista film, Inland Empire? Nå, har du inte gjort det så är mitt tips att om du gör det så försök inte att analysera den för mycket, utan öppna istället sinnet och låt intrycken flöda igenom dig. Det är så man ska se den, tycker jag. Och likadant - enligt mig - bör man göra med de två ovanstående filmerna. Nu är det inte så att de är jättekomplicerade och att man inte fattar nåt, men jag tycker att filmupplevelsen blir förhöjd om man låter sin vänstra hjärnhalva ta en paus medan man tittar.

Men som sagt, dessa två filmer passar dig nog inte om du inte är "där" på din färd. Då kan jag istället rekommendera filmen jag nämnde överst, Edge of Tomorrow. Den är ren och helgjuten filmunderhållning som nog kan passa de flesta. De sista fem-tio minuterna av den hade jag kunnat vara utan, men man får tänka på att de flesta storfilmer nu för tiden görs med amerikaner i åldrarna mellan 13 och 30 i åtanke, och då får man nog köpa vissa tönterier.

2 kommentarer:

Stefan Jansson sa...

Jag kollar också mest via datorn. Under The Skin var väldigt annorlunda. Och inspelad med dolda kameror, det var ett nytt grepp!

Johnny Söderberg sa...

Stefan: Eller hur. Undras förresten hur man själv hade reagerat om man hade blivit upplockad av Scarlett Johansson i en skåpbil. :)