I morse vaknade jag (en timme för tidigt) av att det åskade och dånade och blixtrade för fult. Och regnet öste ner. Det var väl den tredje eller fjärde gången det åskade ordentligt denna sensommar. Jag sniffade ut genom fönstret och kände doften av brandrök. Än en gång, fast lite på skoj, tänkte jag att det kanske kommer sig av skogsbranden.
När jag gick mot tåget in mot jobbet muttrade jag för mig själv att fan, när det sommarregnar vill man ju inte känna lukten av brandrök, utan istället den goda, somriga doften av ozon. Och då kom jag ihåg att det var ju faktiskt så för några dagar sen också, att jag kände doften av brandrök när det åskade och öste ner.
Nu är ju jag begåvad med ett grymt luktsinne (ja det är faktiskt så), och blir ofta lurad av det - jag känner lukter från långt håll och tror att det är helt nära. Men ändå, kunde det ha varit skogbrandslukten jag hade känt? Ja faktiskt, om man ska tro vad tidningen skriver.
Av nån anledning för det mina tankar till kometen (eller asteroiden) som utrotade dinosaurierna. Detta hände för 65 miljoner år sedan, så ingen lever kvar att berätta om händelsen, men man har i stort sett räknat ut hur det gick till (det vill säga om teorin stämmer).
Den slog ner på vår stackars planet med en hastighet av 100 000 kilometer i timmen. Ett stort stoftmoln for upp i atmosfären. Detta moln, säkert uppblandat med röken från otaliga bränder, spred sig runt jorden och bildade ett lock som hindrade sol(stollarna höll jag på att skriva)strålarna från att nå ner till jorden, vilket ledde till att växtligheten - och i förlängningen hela kedjan av de som var beroende av den - dog ut.
Det jag kom att tänka på, i morse, var att jag ofta har svårt att föreställa mig att händelser på ett ställe kan återverka nån helt annanstans. Tittar jag på den nedre, vänstra bilden så vill jag gärna tänka: Vafan, de på andra sidan jorden skiter väl i det där. Men att känna brandrökslukt i Stockholm när det brinner i Västmanland gör att saken blir lättare att förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar