lördag, augusti 16, 2014

Ett par klorstänkta underbarheter

När jag fyllde 50 häromdan så fick jag - bland mycket annat fint - ett årskort till Stockholms simhallar. Hur bra är inte det?! Idag, en rätt skön lördag, vädermässigt, tog jag mig in till stan för att utnyttja kortet. Jag tänkte mig först till medis, men det var stängt för sommaren, så jag knatade iväg till Eriksdalsbadet.

Det var öppet. Jag funderade en stund över huruvida jag skulle välja utebassängen eller innebassängen. Valet föll på ute, dels för att det var fint väder och dels för att jag fick en liten släng av nostalgi - jag har tävlat där som ung.

Eriksdalsbadet 2014-08-16

Plums! Vattnet var varmt och det var märkligt lite folk i den. Förutom jag själv - kanske 7-8 stycken. Bassängen var indelad i: "Simma runt i en avlång trebanors cirkel", "Bröstsim", "Crawl", "Snabb crawl" samt några banor för "Lek". Ryggsim och fjärilsim fick inga banor, men jag var rebell och fuskade lite i de grenarna ändå, fast bara några meter: Fjärilsim för att jag inte orkade mer, och rygg för att ... kommer till det.

Här kommer en underbarhet som jag fick vara med om idag. I vanliga fall brukar jag simma med mina vanliga glasögon på - ja fan, man vill ju se nåt! - men nu hade jag fått fina Speedo-glasögon i present på födelsedagen, så jag körde med dem, mina vanliga glasögon fick stanna i väskan. En simbassäng är förresten bara en simbassäng, och man behöver ju inte se så mycket.

Simglasögon, Speedo

Döm då om min förvåning när jag hade simmat ett par meter, och råkade se mig omkring under vattnet. Jag såg ALLT. Och med det menar jag att under vattnet såg jag bättre än jag gör med mina vanliga glasögon. Jag såg alltså hela 50 meter där under vattnet, från den ena sidan till den andra. Fantastiskt! Det måste ha blivit nån slags förstoringseffekt. Nu var jag ju utomhus och solen sken från ovan, så om dessa faktorer hade nåt med saken att göra vet jag inte. Det kommer ju visa sig nästa gång jag simmar inomhus.

Och här kommer nästa grej jag nog måste räkna som en underbarhet. Ni vet att en doft kan ta en tillbaks i tiden, en sån grej var det. Som jag skrev ovan så ryggsimmade jag lite. Jag befann mig ensam på lekbanorna. Dessa avgränsades från resten av bassängen av små flytgrejor på en sträckt lina - bollar, fyrkanter och andra former - gjorda av målad frigolit. Mitt ryggsim förde mig strykande intill denna lina.

Solen hade väl lyst på flytgrejorna hela sommaren, och solen låg på nu med. Och alger hade kanske sin påverkan också. Och kloret. Dessa faktorer tillsammans skapade en speciell doft som flytgrejorna avgav, och som sökte sig in i min näsa när jag (rätt plaskigt och oproffsigt, det måste erkännas) ryggade förbi.

När min hjärna registrerade doften var det som en strömknapp slogs på. Plötsligt var jag tillbaks i trakterna där sjuttiotal blev åttiotal, och jag var på träningsläger i varmare trakter. Det var nästan galet hur snabbt jag förflyttades. Och fast jag inte är särskilt hågad till att mysa åt gamla hågkomster slutade jag ändå simma, och hängav mig åt just detta en liten stund.

Tyvärr pajade ena knät ganska omgående (gammal bröstsimsskada skulle jag tro), så tusingen jag simmade blev med armtag, i stort sett. Det gör förvisso inte så mycket, men det ser ju ganska osnyggt ut. Fast jag var ändå inte där för att simma snyggt, utan för att röra på mig, helt enkelt.

5 kommentarer:

Elisabet. sa...

Aldrig att jag upphör att förundras över vad dofter betyder och vad såna kan framkalla när det gäller minnen! När jag moppar till jobbet passserar jag en bondgård och på ett alldeles speciellt ställe, just precis där, åker jag kana baklänges i tiden! Det är lika häftigt varje gång.

Johnny Söderberg sa...

Elisabet: Eller hur, visst är det så. Vi är ju djur i grund och botten, och tidigare i vår utveckling kommunicerade vi med varandra förutom med läten, så med dofter. Så man fattar att dofter fortfarande kan ha stor betydelse.

Lotten Bergman sa...

Vilken fantastiskt passande present! Jag blir lika glad som du, ju!

Men det där knät får vi ta och säga till på skarpen. Knän ska hålla sig i schack och inte sabba simningen/basketen/livet.

Första året i Hjo sa...

Jaha ja, underbart. Som en madeleinekaka ungefär.

Johnny Söderberg sa...

Lotten: Knän har vi för våra synders skull.

Första året: :)