Stekos

Klädd i skjorta, slipover och med lätt rufs i håret efter långpromenaden ställer jag mig och hackar lök. Rätt mycket. Sedan, med rinnande ögon, steker jag löken. Efter det blandar jag resten av köttbulle-ingredienserna ihop med varandra. Jag hade visst slut på ströbröd, men enligt uppgift funkar havregryn också bra. Lite öl får hänga med i smeten.

Sedan rullar jag köttbullarna, de blir många. Jag steker dem i smör. Det osar som fasen, men köttbullarna blir bra. Röken och oset letar sig ut i lägenheten, så jag stänger in mig i köket. Och där står jag och steker, i ett os av ... os. Jag kunde ju ha öppnat balkongdörren, men det är skönt därinne, varmt och skönt.

Jag lyssnar på en podcast och jag klunkar lite av det återstående ölet. Har det mysigt. Efter ganska lång tid är jag slutligen klar. Köttbullarna blev bra. Dock är jag ordentligt inpyrd i stekos, så jag slänger skjortan i tvätten och tar mig ett bad. Vis av andra gångers inpyranden vet jag att man ska byta kläder och tvätta sig ren, för annars drar man med sig sitt köksäventyr till jobbet dan därpå.

Dan efter - idag. Det är tre plusgrader ute, men alldeles för tidigt för att ropa hej. Vintern kan komma tillbaks. Så i mina varma vinterkläder springer jag mot tåget. Är lätt sen, men en spurt längs perrongen gör att jag precis hinner med. Och sedär, min favoritplats är ledig. Jag sjunker ned i sätet och pustar ut. Jag är ganska uppvärmd så jag öppnar jackan. Tar fram mobilen och trixar lite med den, alltmedan jag svalnar så smått.

Efter ett tag sprids en ganska stekosig köttbulledoft omkring mig. Det luktar förvisso lite gott, men ack ändå så dagen därpå:igt. Jag suckar och påminner mig om att nästa gång jag slänger skjortan i tvätten, glöm då för all del inte att låta slipovern följa med.