tisdag, juli 07, 2015

Kopparorm

En gångväg genom skogen. En backe. Jag, gåendes ned för den, på väg mot Ågesta. Efter mig i backen, en kopparorm (ja, ödla då). Den slingrar sig förbi mig. Den har nåt rött framtill. Nåt den ätit? Nåt som kommer ur den? Tarmar? Nåt djur? Den saktar in, märker inte att jag är där. Jag tar fram mobilen och plåtar den. Den dör.



Jag går vidare. Knallar omkring lite i Ågesta. Kollar om där finns duschar, ifall jag skulle vilja springa i löpspåren vid nåt tillfälle. Hittar inga duschar. Tänker att jag kunde ta ett dopp efter löpning, i och för sig. Sen går jag tillbaks, samma väg jag kom. Ormen ligger kvar där den dog - fast nu är huvudet borta. Vem tog det? Och kroppen, den har svartnat!



Svartnar kopparormars kroppar sådär? På bara nån timme. Skumt. Kan det ha något med deras kallblodighet att göra? Är de förresten kallblodiga? Nå, skitsamma. Men medan jag går därifrån börjar jag fundera över vilket nästa steg i dessa ormars/ödlors kroppars liv efter döden är. Jag menar, först är de kopparfärgade, sen blir de svarta ... och då ser jag nåt på marken. En sedan länge (vad nu länge är i dessa sammanhang) död sån där. Torr och platt - och vit.



Jaha, sedär.

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Intressant! Och nästan sorgligt!
Jag skulle skruva på vattenkranen - den som sitter på husgaveln - och då kröp en sån här orm fram och nästan över mina fötter. Fast jag såg att detta inte var en huggorm, var det otäckt. Barfota och en orm så nära. Men fina är dom.

Johnny Söderberg sa...

Elisabet: Ur kranen? Shit, nästan som taget ur en film. :)

Karin på FOX sa...

Men varför dog den?

Johnny Söderberg sa...

Karin: Ingen aning. Antingen hade den blivit överkörd/trampad på - då nåt rött stack upp ur munnen, eller så hade den stoppat i sig mer än den klarat av, och kvävts.