Rakblad

Äldsta sonen köpte en några veckor för tidig födelsedagspresent till mig. En rakhyvel - en sådan man sätter ett riktigt rakblad i. Han köpte den över nätet. Väldigt fin är den. Trots att jag inte är ung (fyller 51 om en månad) är jag för ung för att vara uppvuxen med en sådan här, så det blir till att lära sig hur man gör. Jag förknippar rakblad mer med skära sig i handleden-självmord än med rakning.

Jag minns att min farsa körde med en dylik när jag var liten, men jag minns att när jag själv började raka mig (så smått möjligen i åttonde klass, typ?) så var det med en engångshyvel, som kanske hade ett blad men kanske hade två. Vi snackar skiftet mellan 70 och 80-tal här.

Så det finns ingen tradition att ösa ur för mig. Tur då att youtube finns, för där fick jag reda på hur man gör. Hyveln är ganska tung, och den tyngden, lärde jag mig, ska man utnyttja. Man ska alltså inte ta i så hårt. Fast van som jag är med billigt jox tog jag i för hårt ändå, och det är väl sånt man får lära sig av med,

En väldigt trevlig överraskning var att då jag hela tiden sköljer av hyveln i rinnande varmt vatten, fann jag mig rakandes med en väldigt varm hyvel. En skön känsla. Summa summarum: Jag är nöjd. Känslan är nog lite den som en rökare får när han slutar med cigaretter och istället börjar med pipa - man känner sig lite äldre, klokare och lugnare på nåt vis. Man går från att vara Gollum till att bli Gandalf, kan man kanske säga.