Kaninen

Kaninen från Alice i underlandet. Inget konstigt med det egentligen, utom att det var just den jag tänkte låta tatuera på mig en gång i tiden. Det blev aldrig någon tatuering för min del, och kanske lika bra det, men här är den i alla fall. Jag minns att jag ägnade en hel del tankemöda över vilket motiv jag skulle ha, och när jag ser den nu så känner jag mig fortfarande rätt nöjd med valet.
---
Andra bloggar om: tatuering

Utseenden

Det här är tre författare jag har läst med förtjusning genom åren. Det jag kom att tänka på nyss var om deras utseende på något sätt speglar hur de skriver (skrev). Eller om det de har skrivit på något sätt har präglat deras utseenden. Jag kommer inte med nån analys eller så här, utan funderar bara.

Teorin (eller undringen då) är ju såklart rätt knäpp, men ändå. Speglas mitt skrivande av mitt utseende tänker jag sen - eller tvärtom? Det skulle vara intressant om någon tog reda på ifall den som skriver det och det har just en sådan näsa ... eller har fått den med tiden.

Knasiga och högtflygande funderingar, men de finns där.
---
Andra bloggar om: författare, utseende

Emil

Efter en lång och sömnlös natt med ont i magen öppnade jag upp den nya dagen med att titta på Emil och Griseknoen. Den var roligare än jag mindes den. Som alltid när jag råkar se Emil på tv undrar jag över när egentligen Emil utspelar sig.

Vad jag förstår så bygger Emil på en figur Astrid Lindgrens pappa hittade på, en kille som var i hans egen ålder och som nog hämtade drag från hans eget yngre jag. Om vi tänker oss att denne pappa, Samuel August, var typ 25 när han fick Astrid (som föddes 1907), då bör han ha varit i "Emil-åldern" i slutet på 1880-talet.

Det verkar stämma in på historierna, för de verkar inte ha någon elektricitet i Lönneberga, och man ser inga bilar. Men - i "Griseknoen" förekommer ett par grejer som jag mer förknippar med tidigt nittonhundratal.

Till exempel: sittande i en mysig björklund med halmhattar och lyssna på mässingsorkester. Är inte det tjugotal så säg? (Jag kan ha fel, det är bara en känsla) Samt att Emil blev tvungen att gå på möte med nyktra godtemplare. Ovanför dörren på godtemplarnas möteslokal stod det NTO. Enligt Wikipedia bildades NTO 1922.

Nu har ju jag inte läst Emilböckerna sedan jag var liten, och där kanske det står vilken tid Emil utspelar sig i. Eller också gör det inte det - Emil kanske levde i en slags tidlös fantasyvärld.
---
Andra bloggar om: astrid lindgren, emil i lönneberga

Krampartat

Är hos farsan i Åkers ett dygn. Ska lämpa av den yngste samt klippa en häck. Har badat i sjön Kramparn (eller kramparen) och grillat lite kött. Mer än så är det inte just nu. Men det kan kanske räcka.
---
Andra bloggar om: sommar

En cykeltur

Det gick inte att sitta inne i den här värmen som behärskade luftrummet idag. Trots att jag inte hade nåt ärende ut så tog jag mig ut ändå. Jag hade kameran med mig - vem vet vilka motiv som kan dyka upp. Hojade nedåt sjön till. Badande familjer; överviktiga och svettiga mammor och pappor vilkas utseendekrav på sig själva hade smält bort i solen. Och deras små barn. Och så jag - i skjorta och byxor med min kamera i högsta hugg. Klart jag kände mig lite suspekt i det sammanhanget. Så jag cyklade iväg därifrån.

Tänk om man skulle filma framfarten? Filmtiden på min kamera är alldeles för kort för att det skulle vara nån mening med att surra fast kameran. Jag håller i den, tänkte jag. Och det gjorde jag. Nåt att titta på när snön yr runt knutarna i vinter. När värmen känns som en avlägsen dröm.


---
Andra bloggar om: sommar, cykel

Tomrummet kring sommarpratarna

Jag imiterar sommaren. Inomhus. Egentligen vill jag sitta på balkongen och lyssna på sommarprataren, men av nån anledning verkar min radio vara allergisk mot P1, och stöter ut John Ajvide Lindqvist i ett knappt hörbart brus. Så jag lyssnar via datorn och har försökt somra till det lite i vardagsrummet. Såhär ser det ut.



En sak som jag glömmer varje år är hur ångestskapande sommarpratandet är. Inte pratarna, de är oskyldiga - det är tomrummet omkring dem. Och deras musik. Man kan inte göra så mycket mer än att lyssna. Inte om man vill lyssna ordentligt. Till vardags kan man göra många saker samtidigt och lite halvdant, det funkar och alla "hål" är tilltäppta. Men "Sommar" är bara en liten kanal med ett tomrum omkring sig, och i det tomrummet bor ångesten. Eller också bor den nån annanstans, men har lätt för att befolka tomrummet.

Men ångest kan puttas bort, eller snarare skjutas upp. Gör ett experiment själva. När ni står framför bankomaten och den frågar om ni vill ha ett besked om hur mycket/litet pengar som finns på kontot, och du är lite osäker på hur det står till, men anar att det står dåligt till - skippa beskedet. Det är fantastiskt att känna hur snabbt oron bleknar.

Nästa gång du står där och knapprar in din kod, testa att tömma huvudet helt. Det går faktiskt (men töm det inte på koden). Sånt går att träna upp. Rädslan skjuts upp, för det tar en bra stund för en tom skalle att fyllas igen.

Det som ska skjutas upp, förresten, kan också skjutas upp.



John Ajvide avslutade sitt sommarprat (vilket var mycket bra och vars ångestskapande jag jagade bort med att blogga) med Agnetha Fältskogs "Tack för en underbar, vanlig dag". Han hyllade den sången och dess budskap. Detsamma gör jag. Jag blev tacksam över att höra att det inte bara är jag som gillar denna patetiska men fantastiska låt.

Tack ska Du ha, Herre, för ... tja, det mesta faktiskt.
---
Andra bloggar om: sommar, sommarpratare

Sommarpratare: John Ajvide Lindqvist

Sedär! Att be Google Calendar skicka en påminnelse till mailen funkar ju bra.



Idag alltså, John Ajvide Lindqvist sommarpratar. Kan bli kul att höra.
---
Andra bloggar om: sommar, sommarpratare

Bildtäkt

Nu
är det
så där varmt
igen. Jag tittar på
termometern i fönstret,
den visar på 31 Celsius, men
det är i solen förstås. Jag borde gå
ut. Problemet är att alla jag känner är
någonstans. Själv ska jag ta mig en
tur till farsan i Åkers, men det är
inte förrän i morgon. Vad ska
jag göra idag? Ledigheten
och vädret säger att jag
måste gå ut och hitta
på något. Men vad?
Bada själv är trist.
Sola är farligt.
Att sitta inne och
blogga vore slöseri.
Ett fotoprojekt kanske?
Borde kanske ta med mig
kameran ut och fotografera
nåt slags tema. Vad? Insekter?
Blommor? Eller borde jag stalka okända
människor och smygta bilder på dem. Det vore
kul, men å andra sidan - vad ska jag med såna bilder
till? Får man göra så förresten? Ett projekt vore
ju att ta såna bilder och lägga upp dem på nätet.
Alltså inga "avslöjande" bilder när folk är
nakna eller petar sig i näsan, utan bara
bilder som tas utan att den som blir
tagen vet att den blir tagen. Är
det en slags våldtäkt? Om det
är det har jag ett namn
på det: Bildtäkt.
Borde jag bli
bildtäktsman
idag?
---
Andra bloggar om: sommar, sysslolöshet

Schweizerparken (Schweizerbadet)

Schweizerparken är ett riktigt höjdarbad. Långa stränder, inte bara på bredden, utan även utåt - man kan gå minst hundra meter rakt ut innan vattnet blir djupare än knähöjd. Rätt barnvänligt alltså.



Om man ska ta sig dit ut med kollektiva färdmedel tar man sig till Handens station med pendeltåget (Västerhaningesträckan). Därifrån åker man buss 839 mot Dalarö, det tar strax under en halvtimme, sen är man framme. Kolla upp reseplaneraren inne på SL.se: skriv "Från" din adress och "Till" Schweizerparken.

Schweizerparken uppifrån med Eniro.

Mina foton från Schweizerparken 1:a Juli 2006: Bilder eller Slideshow.
---
Andra bloggar om: sommar, bad, Schweizerparken

American Girl

Aha, det var Tom Petty. Jag trodde väl det. Jo, innan tjejen i brunnen i "Lammen tystnar" hamnar i brunnen så åker hon bil och lyssnar på en låt i bilradion. "American Girl" heter låten, och jag har väl egentligen inte tänkt på den sedan jag senast såg "Lammen". Men nyss spelades den på tv:n i bakgrunden. Det var "Scrubs", och Elliot kom gående längs en sjukhuskorridor. Hon var uppsnofsad i håret och sminkad. I bakgrunden spelades just "American Girl", och jag tog reda på vem som sjöng den.
---
Andra bloggar om: musik