Den sjätte gången jag snöt mig den här morgonen kom det blod. Jag anande det redan efter den tredje gången. Då det var det genomskinligt rosa.
Riktigt täppt näsa är inte näsan full av snor. Det är svullna slemhinnor - som ju inte går att snyta ur. Även om man försöker - hårt.
Jag låste upp dörren till andra raden i Berwaldhallen. När man öppnar den dörren öppnas ett stort tomrum. Många meter upp, många meter ner. Man ser bara rymd, innan man ser detaljer.
Att vara helt ensam i mörkret i en stor konsertbyggnad skärper ens sinnen. Det var därför jag såg - inkilad mellan de akustiska elementen på väggen - en enorm mal; insekten mal, gråbrun och luddig.
Den var trettio meter bort, och jag beräknade dess storlek till en och en halv meter. Vilket obehagligt djur, hann jag tänka innan jag såg att det var en sladdvinda.
---
Andra bloggar om: morgon, förkylning, hallucinationer
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
5 kommentarer:
Gå hem Johnny!
Min doktor: Jag är en sån som inte gör det. Plikten framför allt.
sandra: Borde köpa.
Kommer du ihåg när det stod i kvällstidningarna om folk som blivit beroende av nässpray? (tror det var Pernilla Wahlgren som berättade)
magnus: Hmm ... bäst att låta bli då. :-)
Skicka en kommentar